Med husbondens ledarskap
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Makt i sin bästa klädnad skulle betyda handling, förmåga, empati.
Den maktutövning som Göran Persson har iklätt sig, är den gamle bondens. Husfadern och härskaren. Idag kallar Lena Hjelm Wallén, partisyster, samma fenomen för "Perssons presidentskap ". Det hon beskriver en maktutövning med snubbor, ger en känsla av allmakt.
I andra länder finns alltid en maktsfär som uppstår i presidentens kölvatten - presidents parrots (papegojor). Med husbondens ledarskap uppstår vanligtvis ja-sägare och rövslickare och mössan i hand. Vad husbonden - fadern säger är lika med lag.
Vågar inte agera själva
Makt och utnämningspolitik av det slag Göran Persson ägnat sig åt i nio år, skapar en inre struktur med politiker och verkstjänstemän, som inte vågar fatta egna beslut. De vågar inte agera på egen hand, när den totala krisen uppstår och överblick saknas i maktens centrum.
Agerar de på egen hand som tjänstemän i ett krisläge, rycker in när nöden så kräver, kan de inte lita på att de blir vardagshjältar. De vågar inte chansa. Det finns mycket av manligt tänk, ställa sig i ledet och lamt följa minsta motståndets lag under ytan i svensk verksorganisation 2005.
Det slag av maktpolitik som Göran Persson för sedan många år, är förödande i snabbt uppkomna lägen, eftersom den slags politik inte klarar sig utan pappa. Vid tsunamikatastrofen hade pappa julledigt. Han var nyförälskad, hade ett lantställe att njuta på. Det heter Harpsund. Inte Camp Davids.
Persson hade inte kunskap
Det går väl an att ta julledigt, om pappa tror på sina underlydande och snabbt delegerar. Men husbonden har inte förmågan att riktigt tro på att andra har förmågor. Kanske han en gång har valt sina medarbetare efter just detta, mindre förmåga.
Nu sitter han där och ber om ursäkt för att han inte var hemma i sitt eget land. Han hade inte kunskap om svenska folkets vanor, inte heller Laila Freivalds.
Göran Persson och hans maktsfär inser inte heller att dagens unga, det resande folket, födda på 70 och 80-talet ställer krav. Helt andra krav än Perssons generation.
Nutidens unga förutsätter att det skall finnas någon som hämtar hem dem när kris uppstår. Folkhemmet som socialdemokraterna byggt och ständigt bär fram på bricka, skall finnas närvarande och utvecklas som ett trygghetsparasoll, oavsett var unga råkar befinna sig.
Vilken lågprisresa de än köpt, förväntar sig unga uppställning. Den nya generationen, 80-talisterna, är vana att ta för sig. Vana att ställa krav. Vana att få.
De har inte växt upp i solidaritetens namn. Tvärtom. Det avspeglar sig också i ungas reaktioner på många områden idag.
Katarina Bäckelin präst i Svenska Kyrkan som var på plats i Thailand under katastrofen säger i DN " Att man förväntade sig att allt skulle ordnas omedelbart. Vissa hjälpsökande var oerhört krävande. "
Människor tänker och lever
Det visar på ett förhållningssätt bland människor i vårt nutida samhälle, som utövare av makt födda på 40 och 50-talet, inklusive Göran Persson, varken förstår eller inser.
Göran Persson var en frånvarande pappa. Nutidens pappor förväntas närvara. Lösa problem. Lyssna, handla och göra sitt bästa efter förmåga.
Det är inte för att regeringen vaknade sent som kritiken växer sig stark, det är för att Göran Persson, utrikesdepartementet och verksledningar inte känner till hur människor i praktiken tänker och lever därute i befolkningslagren.
Faller Persson så faller han på sitt eget grepp.