Med maskrosen mot makten
Illustration: Nelson
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I EU-valet i juni vann MP drygt 11 procent i EU-valet, med en topp i Stockholms stad på nästan 17 procent, men hyfsade andelar i hela landet.
MP-språkröret Maria Wetterstrand blev politikens drottning.
Hon hyllades från vänster till höger, ibland för innehållet i vad hon sa, alltid för hur hon sa det.
Opinionsvinden har förblivit förlig. I SCB-mätningen om partisympatierna, läget i november, fick MP på 8,4 procent, ett plus se på 0,7 procent sedan den förra mätningen i maj.
Maria Wetterstrand är unik. Inte ens när hon i en debattartikel på Newsmill reducerade miljömedvetandet till att nog mår människor lika bra av att koppla av med en latte i stället för att åka på en extra (!) resa till Thailand blev det fart på kritiken, inifrån det egna partiet eller från motståndarna i Alliansen.
Det första lär bero på att Miljöpartiet förändrats. De vildvuxna, EU-fientliga och lätt anarkistiska företrädarna får ännu leka av sig på partikongresserna, men överlag har aktivisterna dämpat sig. Kanske är det bara så att de blivit äldre, och därmed klokare.
Så länge partiet har medvind torde Wetterstrand och hennes blekare partner Peter Eriksson kunna köra sitt race obehindrat fram till valet.
Det underlättar att Alliansen undvikit det grova artilleriet. I höstas blev det tvärtom inviter till Miljöpartiet om samarbete för den händelse Sverigedemokraterna kommer in som vågmästare i riksdagen efter valet.
Dessutom verkar Alliansen ännu tro att man med vänlighet ska kunna stoppa den åderlåtning på väljare som Centern utsatts för, både i traditionella fästen runt om i landet och i sina försök att återkomma i storstadsområdena. Även Folkpartiet attackeras, när Wetterstrand giljar till socialliberaler.
Dock: MP förblir ett problem även för Socialdemokraterna. I alla år har det S-märkta industrifacket avskytt de gröna, för deras energipolitik och samarbete med de borgerliga om arbetsrätt. Lars Stjernkvist, partisekretare 1999-2004, stötte på hårt motstånd när han manade till samverkan, enligt den ursprungliga Sahlin-linjen, utan Vänsterpartiet och i syfte att locka borgerliga partier till samarbete.
(S) är nu något starkare än i valet 2006 (35 procent) men de rödgrönas styrka verkar helt beroende av om Wetterstrand med sina höga förtroendesiffror förmår lyfta Sahlin.
Wetterstrand skyddas av att hon upplevs som så sympatisk. Framgång föder framgång. Men Miljöpartiet har faktiskt fler företrädare än hon, och inte lika teflonbelagda. Och det har en politik som bara väntar på att granskas.
Massmedia har hjälpt till att blåsa upp MP-ballongen. Massmedia älskar också att punktera ballonger.
Ju högre man flyger desto hårdare blir fallet. Ett memento även för Mona Sahlin.