Ni kanske inte har märkt det men just nu befinner sig mer än tjugo kommunala toppolitiker på ön.
Nej, det är ingen konferens på Wisby strand som har lockat hit de här makthavarna utan en internationell ledarskapsutbildning. Eller kanske snarare fortbildning för det här är inga blåbär.
Ofta har de slitit hårt och fått utstå både trakasserier och rentav hot för att stå upp för sin övertygelse och tro på att det går att skapa ett bättre samhälle. Många av dem kan med goda skäl kallas pionjärer.
De kommer från Bosnien Herzegovina, Moldavien, Serbien, Indonesien, Kenya, Sydafrika, Uganda och Zambia. De har positioner som borgmästare, kommunstyrelseordförande eller liknande. Någon är talman, någon är med i ledningen för vad som närmast motsvarar Sveriges kommuner och landsting.
De har alla uttagits till deltagare i en ledarutbildning anordnad av Internationellt center för lokal demokrati här i Visby. Sverige har på en del områden hunnit längre än många andra länder. Den kommunala självstyrelsen är stark och systemen utbyggda.
Kvinnorepresentation är vi bättre än de flesta på. Att 29 procent av kommunstyrelseordförandena är kvinnor tycker vi är dåligt. Ser man till att genomsnittet i världen är nio procent så vi har ändå kommit långt. Den här kursen som finansieras av svenska biståndsmedel är avsedd att förmedla kunskap, skapa kontakter och ge inspiration.
Här i Sverige har kursdeltagarna fått var sin mentor, personer som själva är ledande kommunpolitiker. Deltagarna har redan varit på besök i mentorernas hemkommuner.
En av borgmästarna, Catherine Mutuna från Zambia, besökte förra veckan Haparanda och var fascinerad av gränssamarbetet med Finland. Tullar och passtvång skulle lägga hinder i vägen för sådan gränsöverskridande verksamhet i hennes hemland. Här passerade hon riksgränsen utan att nästan märka det och hade uppenbarligen fått något att fundera på.
Det är slående hur lika utmaningar lokalpolitikerna möter i olika länder om än på olika nivåer. Det visar också att det går att åstadkomma förändring. Men det tar tid och kraft och sker inte av sig självt.
Det är en erfaren och intressant grupp som rör sig runt Visby hamn de här dagarna. I vissa avseenden kan vi nästan inte förstå vilka förhållanden de måste arbeta under.
Jag är full av beundran för deras mod och framåtanda. Flera av dem kommer att åstadkomma storverk. Alla är med och skriver sitt lands nutidshistoria. Glömde jag berätta att de alla är kvinnor?