Att studera presidenter är ett särskilt område i amerikansk statskunskap.
En underavdelning är studiet av vicepresidenterna.
En stark skjuts åt denna vetenskap ger republikanske presidentkandidaten Mitt Romneys val av Paul Ryan till parhäst.
Är Ryan att se som ett komplement till Romney - eller en kopia av honom? Båda modellerna har förekommit.
På 90-talet var Al Gore, i samma ålder, med samma politiska grundsyn, från samma del av landet, en kopia av Bill Clinton. Dennes avsikt var att förstärka sitt varumärke.
Vanligare är att någon utses som företräder en annorlunda falang i det egna partiet, och som i ålder, erfarenhet, hemvist, och, nuförtiden, i fråga om kön eller religion kompletterar presidentkandidaten.
Sarah Palin för republikanerna och Joe Biden för demokraterna var 2008 exempel på detta.
Men det kan finnas en blandning av båda synsätten.
Det gäller absolut Paul Ryan. Han, katolik från Wisconsin, förknippas liksom Romney, mormon, med delar av USA där vänstern är starkare än annars. Båda verkar trivas bättre med siffror och städad diskussion än med valrörelsevimmel.
Det sägs att Romney, 65, skaffat sig en yngre kopia i Ryan, 42.
Men Ryan är också ett komplement. Medan Romney med sin suddiga politiska profil mött skepsis bland republikanska kärnväljare är ideologiskt skarpe Paul Ryan en favorit inom Tea Party-rörelsen, den livaktigaste delen av republikanska partiet.
Ryan är ännu ganska okänd för allmänheten. Men det blir det ändring på. För det är han, ordförande i representanthusets budgetutskott, som presenterat hur republikanerna vill sanera USA:s miserabla finanser i allmänhet och omforma systemen för trygghet vid ålderdom och sjukdom i synnerhet.
Republikanernas linje är att utan reformer kollapsar allt. Det offentliga måste krympa kostymen. Ty alternativet att höja skatterna för att täcka dagens och morgondagens utgifter existerar inte för republikanerna. Tesen är ju att höjt skattetryck ytterligare skulle beskära friheten - och få ekonomin att gå i baklås.
Men för att få med sig väljarna gäller det att inte skrämmas. Ryan säger alltså att hans mål är att rädda välfärden genom att göra systemen hållbara. Förändringen ska ske gradvis. Exempelvis skulle de som nu är 55 år och äldre inte beröras av övergången till ett nytt system för Medicare, den fria sjukvården för pensionärer.
Men sådan nyansering lär det inte bli plats för i valrörelsen.
Mitt Romney själv uttrycker sig garderat om Ryans förslag. Det gäller att inte bli för detaljerad i en valrörelse, när det viktiga är att skapa en allmän stämning av att motståndaren har fel och måste bort.
Men med den lika siffersäkre som ideologiskt medvetne Ryan med i leken lär USA:s väljare veta betydligt mer om alternativens innehåll på valdagen 6 november. Med Ryan ökar sannolikheten för att valrörelsen bjuder inte bara på politiskt råkurr utan även en god dosis folkbildning.