Med respekt för sitt förtroende
Amningsprotest. Det var lite andra ljud i salen vid gårdagens fullmäktige, då Amningshjälpen på Gotland genomförde en protest mot att det skulle vara opassande att amma där.
Foto: Henrik Radhe
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Manifestationen genomfördes efter att en ledamot som ammat under ett fullmäktigemöte fått en tillsägelse av fullmäktiges ordförande då ett par andra ledamöter reagerat negativt på amningen. Jag reagerar negativt på såväl manifestationen som amningen.
I en artikel i Aftonbladet den 15 oktober citerades Lilian Edwards då hon uttalade att "man kanske kan göra det lite diskret". Detta uttalande ansåg Karin Sutare, företrädare för föreningen Amningshjälpen på Gotland, märkligt och enligt henne var hela frågan absurd, att det handlade om att kunna göra sitt arbete som folkvald politiker och det bara var att titta bort om man inte samtyckte och tänk om man skulle be en man lägga en filt över sin slips för att den var så ful att man inte vill titta på den. Karin Sutares jämförelse mellan slips och ammade barn är märklig. Låt mig återkomma i detta avseende.
Offentligt ammande är en känslig fråga. Jag har all förståelse för att det kan vara svårt att få till det emellanåt i vardagen och även om jag inte samtycker finner jag stundvis att jag resignerar inför ammande mammor i det offentliga rummet, även om jag i grunden anser att amning är en privat angelägenhet mellan mor och barn och bör skötas i hemmet, i skötrum eller andra mindre offentliga platser. Men att amma under ett fullmäktigemöte är en sak helt för sig.
Kommunfullmäktige är det högsta beslutande organet i en kommun. Att bli invald är ett hedersuppdrag och ett stort förtroende från väljarna. Fullmäktige som organ förtjänar respekt. Och att fullgöra sitt uppdrag samtidigt som man gör någonting annat är enligt mig inte acceptabelt. Lika lite som man svarar i mobiltelefon under ett möte eller läser kvällstidningen, lika lite ammar man. Enligt Karin Sutare handlar det om att kunna fullgöra sitt uppdrag som folkvald politiker.
Jag frågar mig hur väl man fullgör sitt uppdrag när man är koncentrerad på någonting annat. Under ett fullmäktigemöte förväntar jag mig som väljare att mina representanter är fullt koncentrerade på mötets dagordning.
En ammande mamma, oavsett hur duktig politiker hon är, ger inte intrycket av att vara fullt koncentrerad på mötet och det räcker inte att vara koncentrerad, man måste även se ut att vara koncentrerad. Och här kommer skillnaden mot Karin Sutares slipsexempel, en man med en slips i strid med hennes smak är inte upptagen med någonting annat. En ammande mor är. Under ett fullmäktigemöte har ledamöterna endast en uppgift och det är att delta i mötet. Allt annat får skötas på annat sätt.
Kommunpolitiker är ett förtroendeuppdrag och skall som sådant tas på allvar. Det handlar inte om att vi inte skall ha småbarnsmammor i politiken. Det handlar om att alla måste visa respekt för sitt uppdrag och sina väljare och den position man fått genom förtroende. Måste man amma kan man välja att gå ut just de minuterna.
Frågan om offentlig amning är en fråga om hänsyn där ofta ammade småbarnsmammor anser att det skall vara självklart att få amma överallt i samhället och att hänsynen skall tas till dem och deras villkor i vardagen. Men det är inte självklart att offentlig amning skall vara ok överallt utan inskränkning. Var sak har sin plats. Ett fullmäktigemöte handlar om att styra kommunen, inte att fika tillsammans med väninnorna. Och av samma anledning som jag förväntar mig att rättens ordförande inte ammar under pågående rättegång, eller att en läkare går ronden med ett barn vid sitt bröst förväntar jag mig att samtliga fullmäktigeledamöter visar sådan respekt för sitt förtroende att man väljer att inte göra någonting annat samtidigt.
Även ammade mammor måste ibland visa hänsyn.