Med terror kunde Hitler ta makten
Ekonomisk och politisk kris, kapitalisternas stöd och med terror tog Hitler makten. Inte genom vinst i demokratiska val. En del i terrorn var att sätta eld på riksdagshuset i Berlin.
Foto: Pressens Bild
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Genom att de samhälleliga krafterna bakom nazismen förbises, reduceras historien till frågan om hur "denne märklige man" skickligt utnyttjade media och massmöten och att "tyskarna fascinerades av Hitler."
Men det fanns ett långvarigt motstånd. Och måste det inte ha gjorts ödesdigra politiska misstag när världens största arbetarrörelse kunde slås i spillror?
Till exempel såg kommunisterna socialdemokratin som huvudfiende. Hur kunde nazistpartiet annars växa från 2,6 procent i valet 1928 till 18,3 procent 1930 och fördubbla röstantalet till 1932? Eller står vi enbart stumma inför ett obegripligt "märkvärdigt och dystert kapitel i Europas historia"?
Krisen och terrorn
Uppväxt och skolgång kan ha sin betydelse för individen, men för att de styrande i en kulturnation skulle satsa på en äventyrare av Hitlers typ, krävdes en mycket djupgående samhällsekonomisk kris, som kan jämföras med den vi upplever i dag. Den föder ett stort antal desperata karaktärer, som utan några hänsyn till mänskliga eller materiella kostnader föreslår "lösningen på nationens problem."
1932 hävdade även ledande tyska kapitalister att den enda vägen ur den ekonomiska krisen var att Tyskland tog makten i Europa. Detta var förutsättningen för Hitlers diktatur.
Vid det sista fria valet 1932, hade Hitler på bara tre månader förlorat två miljoner röster och nazisterna erhöll 33,1 procent. (Lindgren anger 37,3 procent, men det var i det första av de två valen 1932). Tillsammans får socialdemokrater och kommunister fler röster än nazisterna!
Eftersom Lindgren inte vill lämna uppfattningen att Hitler nog egentligen kom till makten genom parlamentariska val skriver han: "Sedan gick det snabbt att göra Tyskland till diktatur". Jaha, hur då? Hur kan ett parti som inte ens får 40 procent av rösterna snabbt göra ett kulturland till diktatur?
Socialdemokraterna hade i presidentvalet 1932 drivit en intensiv kampanj för den konservative militaristen Hindenburg. Denne utser den 30 januari 1933 Hitler till kansler för en borgerlig koalitionsregering, men Hitler får presidenten att upplösa riksdagen och utlysa nyval till den 5 mars.
Riksdagshuset i brand
Den 27 februari sätter nazisterna eld på riksdagshuset och skyller på kommunisterna. Nästa dag upphäver Hindenburg yttrande-, press- och församlingsfrihet. Tusentals kommunistiska och socialdemokratiska ledare fängslas. Kommunistpartiets möten förbjuds och de socialdemokratiska bryts upp. Endast nazister och nationalister tillåts propagera under den sista veckan inför valet. Inte ens i detta ofria val får Hitler över hälften av rösterna (43,9 procent).
Nu, den 23 mars 1933 ger den vingklippta riksdagen Hitler diktatorisk makt. Kommunistpartiets ledare satt i fängelse eller hade flytt.
Vinsterna steg och lönerna sjönk
Socialdemokraterna röstade emot, men erbjöd sig stöda Hitlers utrikespolitik och hans reorganisering av fackföreningarna enligt "italienskt mönster" och uppmanade arbetarna att marschera i Hitlers "Arbetets nationella dag" den 1 maj. En dag innan nazisterna tog över hela fackföreningsrörelsen och sände dess ledare till koncentrationsläger.
Mellan 1933 och 1938 ökade företagens vinster från 6,6 miljarder till 15 miljarder mark. Lönerna sjönk under nivån före krisen. Krigsindustrin blomstrade. Om detta må vi även berätta i skolorna.