Varje dag ber jag en bön om medborgarinflytande i planprocessen. Ända sedan demokratiutredningen drogs i gång för många år sedan, har en önskan om ett nödvändigt medborgarinflytande funnits men inte tagits tillvara. Man klagar på att folk inte engagerar sig, men vem har intresse av färdiga detaljplaner och ritningar som ständigt läggs fram, där beslutsprocessen i det stora hela redan är avgjord.
Bygg Gotland, översiktsplanen som sträcker sig ända fram till 2025 lades fast utan fältinventeringar med deltagande ortsbor eller intervjuundersökningar som lyfte fram olika brukarperspektiv på landskapet.
Anspråk utan att fråga boende
Alla dessa kartor som finns under kapitel Vindbruk i översiktsplanen, vad säger det människor visuellt som bor och lever i landskapet om det ingrepp som vindkraftparker kommer att utgöra i ett opåverkat landskap. Lokalisering och utformning av vindkraft eller strandskydd är centrala aspekter för den framtida landskapsutvecklingen. Man gör anspråk på mark och vatten utan att fråga befolkningen hur de vill använda marken eller vattnet i framtiden. Frågan är hur landskapet skall brukas, inte att vi behöver en tredje kabel.
Landskapsanalys med hela befolkningen måste göras i tidigt skede. Vare sig det gäller vindkraft eller strandskydd. Vikten är ju att tänka brett och försöka förstå människors liksom landskapets tålighet. De ingrepp i landskapet som sker nu och ofta över folks huvuden måste ses i en kontext av framtida generationers levnadsmöjligheter. Det handlar inte om att spara på värdefull mark, för så görs inte alltid. Nu tas mycket värdefull mark i bruk samtidigt som det ger ringa klirr i skattkistan. Det som man tycks spara på, är vad vanligt folk önskar bruka. Bruka på sitt egna sätt.
Därför är det viktigt att identifiera delar av öns landskap som har starka konflikter med allmänna intressen och sådana områden som är sårbara för vindkraftsexploatering eller för lång tid framöver ianspråktagna för sommarturism eller strandskydd men inte för den fasta öbefolkningen.
När kåkstäder liknande de nya bosättningarna i Sydafrika efter apartheidregimen dyker upp på de naturfagraste platserna längs kusten, så är det inte för att göra kusten vackrare. Bygga tätt gör man för att tjäna mer pengar på sin insats.
I Sydafrika bygger man hus på nya områden väldigt tätt, tätt trots att det finns gränslöst med mark, bara för att den enskilde inte skall kunna få utrymme på kvarvarande jordbit att bygga ytterligare ett litet plåtskjul för att hyra ut som biinkomst.
Mer inflytande i processen
Det talas om platser för nya fiskebyar på ön i framtiden. Inga drömhus, inga villavagnar kan beskyllas för likheten med ett gotländskt fiskeläge. Den europeiska landskapskonventionen har som mål att lyfta fram landskapets betydelse för människan, därför är det viktigt att samarbeta med människor över kommun och länsgränser.
Så Gode Gud ge oss mer inflytande i planprocessen, så behöver regionen inte anställa miljöpsykologer som ersättning.