Moderaterna har utsett riksdagsledamoten Hans Wallmark att leda en arbetsgrupp som ska utforma partiet EU-politik inför megavalåret 2014 - när vi väljer både till EU-parlament och till riksdagen.
Wallmark säger att "precis som vi vill ha sammanhållning i Sverige vill vi ha sammanhållning i Europa."
Det säger väl även hans riksdagskolleger på olika håll, men som bördig från Boden, student i Uppsala, kommunalråd i Ängelholm och numera företrädare för Skåne i riksdagen har Wallmark onekligen grundläggande förutsättningar att hålla ihop Sverige.
Detta är knepigt.
Men ännu knepigare är det med EU-Europa, när motsättningar och meningsskiljaktigheter som alltid funnits förstoras av att skafferiet gapar tomt, och det käbblas om vem som misskött sig och vem som bör visa solidaritet.
Wallmark säger själv, när han framträder tillsammans med partiledaren Reinfeldt i Moderaternas högkvarter i Stockholm, att vi här hemma inte riktigt förstår vilka politiska orosmoln som tornar upp sig över Sommar-Sverige. Söderifrån.
När statsminister Fredrik Reinfeldt inledde riksdagens partiledardebatt, 15 juni, med att tala om skuldkrisen och dess återverkningar, markerade han att här handlar det om en fråga av största vikt. För vår del av världen. Och för att Sverige ska kunna fortsätta att vara vad vi är: ett land med en i grunden vettig ekonomisk politik, och därför med rimlig förmåga att hantera framtiden.
Men nu ökar risken för ekonomiskt dåliga beslut. Vänstern här och i skuldländerna kräver ökade utgifter. Syftet skulle vara att motverka politisk extremism. Följden kan snarare bli motsatsen. Det har aldrig gått bra att hälla nytt vin i gamla läglar.
När Moderaterna presenterar arbetsgrupper - det har varit en hel del sådant på sistone - brukar detta inte väcka något större massmedialt intresse. Det hjälper när statsministern finns på plats. Så var det också i fredags morse. "Alla var där".
Och för en gångs skulle handlade frågorna också om det ämne som utlysts: EU. Det finns en medvetenhet om att läget är allvarligt. Närmaste hållpunkt är EU-toppmötet som avslutar Danmarks EU-ordförandeskap. Intresset är stort för hur Reinfeldt ska agera, som företrädare för det han och Wallmark kallar den "den nordeuropeiska korridoren", där det inte står så illa till som på andra håll.
Tyskland utsätts för hård press att göra något - "rädda EU". Men förbundskansler Angela Merkel säger vad alla borde inse, att Tysklands styrka är inte obegränsad.
Det måste understrykas att det inte främst är pengar utan politisk vilja till tillväxtskapande reformer EU behöver. Det borde vara möjligt att kombinera akuta åtgärder med långsiktigt verksamma.
För gentemot alla olycksprofeter finns anledning påpeka att EU faktiskt rymmer ledare som överlag är sansade och redo samarbeta.