Medierna är nödvändiga för att garantera vår demokrati garantera
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hur står det i praktiken till med den fria och oberoende journalistiken? Är den så fri och oberoende som vi gärna vill tro? I meningen fri från statlig kontroll är de svenska medierna utan tvekan fria. Även om vissa debattörer försöker hävda att Sveriges Radio och Sveriges Television skulle vara någon form av "statstelevision" och riksdagspartierna och regeringen utser ledamöter i bolagens styrelser finns ingen politisk styrning av public serviceverksamheten.
Vinstintresse
Då kan man i större grad ifrågasätta om journalistiken är oberoende av kommersiella intressen. Att det är företag med vinstintresse som äger de flesta medier behöver inte vara något problem, men den allt hårdare konkurrensen om reklampengarna och att allt fler medieföretag betonar vinstmålet framför de publicistiska målen kan innebära problem för den fria journalistiken. I årets rapport från SNS Demokratiråd som behandlar just mediernas integritet berörs den här aspekten. Men de fyra forskarna med maktutredaren Olof Petersson i spetsen har inga förslag.
När Marita Ulvskog som kulturminister försökte driva igenom en lagstiftning för att motverka den ökande koncentrationen inom mediebranschen fokuserade hon på den politiska åsiktsbildningen. Det ledde fel eftersom hennes förslag innebar att en bedömning skulle göras av hur ytterligare koncentration skulle påverka debatten.
Italien
Det var ingen lämplig modell, men att lagstiftningen måste kunna stoppa alltför stor koncentration borde de flesta kunna hålla med om. Ingen vill ha en situation lik den i Italien där en företagsgrupp, därtill ägd av premiärministern, kan totalt domnera såväl TV- som en stor del av det övriga medieutbudet.
Istället bör konkurrensen på medieområdet hanteras som i andra branscher genom konkurrenslagstiftningen. Det är konkurrensen på annons- och upplagemarknaderna som hotar mångfalden (och därmed den journalistiska integriteten) - inte om det finns en eller flera ledarsidor att läsa.
En tillämpning utifrån marknadsdominans kan inte heller anses hota tryckfriheten, så länge det handlar om att dominerande ägare inte tillåts köpa etablerade medier för att få en än mer dominerande ställning. Starta nya tidningar och TV-kanaler får naturligtvis aldrig förhindras.
Misstroende
Vad SNS demokratiråd mest ägnar sin rapport åt är den interna journalistiska integriteten. Här förs ett intressant resonemang om det växande "journalistmisstroendet".
Det är utan tvekan så att misstroendet främst mot kvällspressen, men också mot journalister i allmänhet, är ett problem för medierna och därmed för demokratin. Medierna behöver bli bättre på att följa sina egna regler om att hänsyn ska tas till brottsoffer och personer som är ovana vid mediernas uppmärksamhet. Det finns också en kritik mot att medierna skuldbelägger personer utan annan grund än egna, ibland osäkra uppgifter.
Redan 1916 inrättades Pressens Opinionsnämnd som tidningarnas egna organ för självsanering och för att upprätthålla en etiskt riktig journalistik.
Nämnden har utan tvekan en viktig roll att spela även i dagens medielandskap, men nämnden behöver bli tydligare i sina utslag för att bättre tjäna som underlag för etiska diskussioner på redaktionerna. Avgifterna på några tusenlappar är alltför låga för kvällstidningarna och andra stora tidningar som oftast fälls för att ha överträtt de egna reglerna. En kraftig höjning av beloppen behövs.
Förtroende
Medierna måste också bli mer öppna utan att inkräkta på meddelarfriheten, bland annat genom att till exempel på Internet publicera hela, oklippta intervjuer. Genom en medveten plan för ett mer öppet och etiskt förhållningssätt kan medierna återfå ett större förtroende och därmed bidra till att stärka demokratin.