Det som hänt inom Kommunal är en djup tragedi, när ledningen för landets största fackförening bränner sitt förtroendekapital i den skandalaffär som Aftonbladet avslöjat. När Kommunals ledning snyltat på medlemmarnas bekostnad och tappat insikten om att de agerar i förtroendebranschen, skadar de medlemmarnas och allas förtroende för facket. I en tid när facket så oändligt väl behövs och måste återskapa sin styrka.
Nu får vi se vad Kommunals medlemmar kommer att göra. Kommer förbundsledningen att få avgå eller kommer man lyckas överleva skandalen. Det kan bara Kommunals medlemmar avgöra.
Jag kan förstå att en del lämnar Kommunal, men för alla lågavlönade kvinnor som utgör huvudparten av Kommunals medlemmar, vore det bästa att vara kvar, men kräva förändring i Kommunals ledning.
Det bästa för alla lågavlönade kvinnor i alla viktiga välfärdsjobb är att Kommunal blir ännu starkare som fackförening och kan ännu starkare förbättra de lågavlönade kvinnornas villkor.
Kommunals ledning har uppenbarligen blivit fartblinda och trott att de kan leva som en facklig överklass, som kan unna sig lyxliv på de lågavlönade medlemmarnas bekostnad. Det är dubbelt tragiskt då Kommunal faktiskt sedan några år är på väg att öka medlemsantalet och jobbar aktivt med att inte bara få fler medlemmar, utan också fler aktiva medlemmar.
Vad spelar det för roll om vi har 70 procent medlemmar om de inte är ett dugg aktiva, som en fackligt aktiv utryckte det i tidskriften Tiden nyligen.
Fackföreningarna i Sverige har sedan många år glidit över i en servicemodell, med förtroendevalda på deltid och anställda ombudsmän som fixar alla problem.
Facket har blivit en löneförhandlare, en juristbyrå och ett försäkringsbolag. Medlemsaktiviteten och den fackliga kampen har slocknat. Sedan några år jobbar Transport och Kommunal aktivt med en organiseringsmodell mot medlemmarna på arbetsplatserna. De har anställt organiserare, som för personliga samtal med de anställda på arbetsplatserna och därigenom ser vad som behöver göras.
Genom dessa samtal hittar man nya fackliga ledare, som tillsammans med sina arbetskamrater tar tag i arbetsplatsens problem och tillsammans driver de anställdas krav mot arbetsgivaren.
Inom Kommunal har man anställda organiserare i åtta av de 13 avdelningarna i landet. Målet är att de ska finnas i alla, även på Gotland.
Risken är nu att Kommunals positiva förändringsarbete får en hård smäll av förbundsledningens fartblindhet och glömska att man måste leva som man lär och att man är i förtroendebranschen. Jag hoppas att Kommunals nya sätt att jobba för att få aktiva medlemmar leder till att medlemmarna är aktiva mot de gammeldags pampfasoner, som delar av förbundsledningen uppenbarligen ägnat sig åt.
Kommunals medlemmar tjänar mer på att stanna kvar och förändra sin fackförening, än att gå ur den och bli ännu mer maktlös mot sina arbetsgivare.
Hela svenska fackföreningsrörelsen är utsatt för ett enormt förändringstryck. Kommunal var sakta på väg att hitta en väg mot ökad styrka och ökad medlemsaktivitet.
Vi får hoppas att Kommunals ledning nu inte saboterat denna positiva utveckling med sina pampfasoner. Kommunals framtid ligger nu i medlemmarnas händer.