I vårt moderna samhälle finns ettv starkt engagemang för att vara aktiv i olika former av ideella rörelser. Andelen människor som är aktiva i olika föreningar är lika många idag som för 50 år sedan. Skillnaden är nog att dagens föreningsaktiva är det i spontana och väldigt sakinriktade mer eller mindre lösliga föreningar eller nätverk. Medan de gamla föreningarna har svårare att locka aktiva människor.
Dagens medborgare har fullt upp med arbetsliv, familjeliv och annat. När de lägger tid och engagemang, gör de det på aktiviteter som ger starkt känslomässigt betalt. Ett typexempel är Missing people. När det offentliga samhället inte klarar av att hitta försvunna människor, så ställer Missing people upp och på anhörigas uppdrag letar rätt på de försvunna.
Massor av människor kan på olika sätt göra en insats när de letar försvunna. Alla kan få en uppgift och oftast hittar de den försvunna. Vilket ger dem stort tack från anhöriga och de får beröm i media.
Detta är något helt annat än att engagera sig fackligt och tålmodigt skaffa sig kunskaper och förmåga att på alla sätt slåss för sina arbetskamrater, deras arbetsvillkor och löner.
Det dagliga gnetet som fackligt förtroendevald är inte alls lika glamoröst och känslomässigt givande som att delta i Missing people och hitta försvunna människor och glädja anhöriga. De gamla folkrörelserna har en tuff uppgift och är utsatta för ett hårt förändringstryck.
En annan form av medborgarnas engagemang i civilsamhället, är de många olika grupper som ordnar aktivteter av olika slag för de asylsökande, som nu finns på Gotland, liksom runt om i landet.
Det växer fram sponta grupper som ordnar insamlingar av kläder eller ordnar fester och mötesplatser för de asylsökande. Röda Korset spelar en stor roll och aktiva i det gotländska föreningslivet likaså, men det finns också många spontant sammansatta, grupper som ordnar aktiviteter för de asylsökande. Denna folkliga solidaritetsrörelse är något oerhört glädjande och hoppingivande, som kontrast till den växande rasismen och nazismen.
De spontana aktionsinriktade nätverken som poppar upp för att göra livet drägligare för de människor som flytt från krig och förföljelse, är något fint som vi ska vara stolta över.
Bilden av att svenska folket har blivit intolerant och främlingsfientligt motverkas av att så många olika spontana nätverk visar solidaritet handgripligen mot de människor som flyr från krig och elände.
I kriser och som nu när flyktingströmmens storlek innebär en påfrestning på vårt samhälle, mobiliserar alla delar av den offentliga samhällsapparaten i staten och kommunerna.
Denna anspänning gör att många tvingas tänka nytt och försöka hitta de smidigaste vägarna att lösa problemen.
När människor och organisationer blir utsatta för hårda påfrestningar eller förändringstryck, föds kreativiteten och nya samarbeten uppstår, när gamla hindrande stuprör plockas bort.
Det är skönt att se, att det uppstår en massa spontana nätverk och grupper, som i en slags solidaritetsrörelse gör en praktisk insats för som nu de asylsökande, som finns på Gotland. Detta kommer att berika Gotland på många sätt.