Medmänskligare behandling av medborgarnas ärenden!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Allt är för samhällets bästa, miljöns bästa. Alltid någon annans bästa. Den lilla människan har inget att sätta emot. Argument är meningslöst. Uppror bestraffas.
Motorsågen som vapen
Därför känns det uppiggande att upptäcka lite anarkism i gotlänningen, en gång farmannabonde i Österled. Det är inte Slitebor som marscherar Storgatan fram i kampen för en av ortens industrier, nej det är på Sudret som uppror mot makthavare och kungens ställföreträdare uppstår.
När saker går dem ur händerna blir motorsågen, inte svärdet eller lansen, ett vapen mot överhögheten. När ärvd ängsmark måste tvångsinlösas och argument och förhandlingsvilja är på upphällningen, då följer vanmaktens raseri. En vanmakt som är mycket lätt att förstå, när tvång och intrång kliver innanför den egna grinden.
På den här ön är det så lågt till tak att mången människa måste krypa. I samma stund någon bjuder motstånd, är vägen för påhejare och belackare öppen och rättshaveri står för dörren.
Visst är det skönt när knoppar brister, visst är det skönt när kroppar rister. När svaren tar en ny och oväntad vändning. Tjänstemännen på länsstyrelsen bör vara tacksamma för att den inneboende ilskan i sudergutarna fick luftas i motorsågsfäktningen.
Lägga i en högre växel i ärendet som Eva Bofride så förnuftigt gör gällande i sin ledare i GT 14 maj, vässa sina pennor och argument kan tjänstemännen avstå från.
Gärna lägga ner sina vapen, ta på sig marschkängorna vandra ut i skogen och hamra en stund på träden, för att sedan sätta sig till bords med skogsägare och följa de råd som Eva Bofride tydligtgjort i sin ledare. Det kallas förståelse, medmänsklighet och kan sluta i något bättre än olycka.
Numera inrättas krisgrupper i de mest upptänkliga lägen, men hur ser en tjänsteman i sitt arbete på ett begrepp som, omhändertagande av tankar, från människor som frivilligt eller ofrivilligt blir ett ärende på deras bord. Finns ett omhändertagande av den enskilda människan i tjänstemannaansvaret?
I en stad i Frankrike får du som i andra städer en böteslapp vid felparkering. På lappen står följande att läsa: " Vi förstår att du av olika anledningar inte har betalt din parkeringsavgift. Du har möjlighet att göra det nu."
Det förväntas att du lägger i den uteblivna parkeringspengen, innan du lämnar platsen. Vem gör inte det.
En människa bakom ärendet
I alla mänskliga mellanhavande finns psykologiska komponenter. Ett ärende är inte bara ett ärende. Det finns minst en människa bakom ärendet. Minst lika viktigt att beakta som regler och lagar. Det är alldeles för lätt att låta bli att ta personlig kontakt, köra över, hålla fram lagen, bara tala med mannen fast kvinnan är hälftenägare etc, blåsa upp sig eller smita från att omhänderta de tankar som den enskilda personen framför.
-- Jag vet bäst, är ett kännetecken som ofta går igen i ärendegången.
Man kan tycka att det borde vara obligatoriskt för politiker och tjänstemän i länsstyrelser och kommuner, när de kommer på plats, att omgående få en fortbildning i psykologi eller en kurs i hur man bemöter människor.
På 1980- talet uppstod tanken att patienten bäst kände sin egen kropp, inte självklart doktorn. Psykologi finns nu i den medicinska utbildningen. Rationalitet är inte alltid det bästa. Medmänsklighet kan vara att eftersträva. Av detta kanske något finns att lära.