Melodifestivalen behåller sitt fasta grepp om de svenska TV-tittarna. Och kvällstidningarna översvämmas av glittriga bilder, spekulationer och skvaller.
Senast författaren Björn Ranelid som bryter in på scenen, nästan som en rappare, med ett kärleksbudskap som väcker känslor. Lyckokänslor och hatkänslor. Det är kanske kärlekens väsen. Bidraget gick vidare. Ett lyft för festivalen.
Tre olösta militära konflikter
Melodifestivalen drar runt i Sverige som ett cirkussällskap. Gästande städer får stor uppmärksamhet. När är det dags för Visby? Men så småningom drar den vidare till slutstationen Baku i Azerbajdzjan där Eurovision Song Contest genomförs i maj.
Ett land med förtryck, övergrepp och våld bakom den fasad som regeringen nu ivrigt putsar på.
Detta är ett svårt konfliktområde i Europas närhet. En konflikt som har sin begynnelse efter upplösningen av Sovjetunionen för 20 år sedan. Konflikterna har avlöst varan och idag finns 1,5 miljoner internflyktingar i området. Det handlar om tre olösta militära konflikter: den mellan Azerbajdzjan och Armenien om Nagorno-Karabach och de lågintensiva mellan Georgien och utbrytarregionerna Abchazien respektive Sydossetien. En samlad krutdurk som ingen tycks rå på. Här drabbas som vanligt kvinnor och barn, de som alltid kommer i kläm i militära konflikter och i patriarkala samhällen.
Sämre villkor för kvinnorna
Azerbajdzjan, som skall stå värd för den europeiska schlagerfinalen, styrs mycket auktoritärt av presidenten Ilham Alijev. Övergrepp på mänskliga rättigheter är vanligt förekommande.
Inkomsterna från oljefälten i Kaspiska havet är ojämnt fördelade i samhället. Andelen fattiga människor ökar för vart år. Utanför Baku är infrastrukturen bedrövlig. Pengarna går till militärutgifter och ner i vissa personers fickor. Ett ack så vanligt mönster i diktaturer. Samtidigt försämras villkoren för kvinnor i arbetslivet och i samhället. Under sovjettiden kvoterades kvinnor till politiska poster. Antalet kvinnor i parlamentet var 40 procent, idag 12 procent. Kvinnorörelsen är hårt ansatt, men finns. Fyra av dessa får idag stöd av den svenska organisationen Kvinna till Kvinna.
De får stöd till advokathjälp vid kränkning av mänskliga rättigheter, stöd till utbildning i mänskliga rättigheter och att bygga nätverk för utsatta kvinnor, konfliktlösning, utbildning i politik och journalistik, att förändra samhällets syn på graviditet och förlossning. Och stöd till att motverka människohandel.
Mediapress på diktaturen
Bristen på arbetstillfällen kombinerat med fattigdom gör unga tjejer till lätta byten för människohandlare eller så hamnar de i prostitution på hemmaplan.
I detta land skall alltså den glittriga schlagerfestivalen genomföras. Hoppas att medierna riktar sina strålkastare för att avslöja samhällets mörka vrår. Att festivalen kan sätta press på regimen att använda sina rika resurser till att ge människor ett värdigt liv utan våld och övergrepp. Att världspressen nu tar sitt ansvar och synar situationen i landet.