LEDARE: Mental förberedelse viktig för soldater

Niclas Wisén är psykolog och arbetar vid Försvarsmakten med att förebygga och behandla ohälsa hos personal i utlandsstyrkan, bland annat soldater som tjänstgör i Afghanistan.
Hur många svenska soldater har trauman idag?
- Det finns dessvärre ingen tillförlitlig statistik eftersom det är ett så stort mörkertal. Internationella studier stödjer vår misstanke om att långt ifrån alla som skulle vara hjälpta av stöd får det. En del hör av sig, men en del vill inte ge sig till känna i organisationen.

Hur kommer det sig?
- Man vill inte sätta ett hinder i karriären, trots att det inte fungerar så. Det är lite mer konkret när det gäller fysiska skador, som med ett brutet ben. När det väl är läkt så ser man det. Med psykiska problem är det mer diffust. Det är svårt att avgöra när man anser att man att färdigbehandlad, vilket spelar in.

Är det alltid möjligt med hjälp av samtal och psykologhjälp att komma tillbaka till det "vanliga livet"?
- Det är ett fåtal som inte kan komma tillbaka. Vi är inte där i dag att vi har metoder att sudda ut det som inträffat. Vissa saker kommer man få bära med sig, en del erfarenheter och upplevelser är både med och mot. De ger en personlig mognad och utveckling men också en belastning.
- När man pratar om återställning från en traumapåverkan så handlar det om att individen inte skall ha sänkt livskvalité eller ett lidande på sikt. Men man får aldrig något ogjort. Dock lyckas en del faktiskt vända det svåra till något positivt i längden.
Hur tar ni hand om familjerna till de som gått bort i tjänsten? Och vad gör ni för oroliga familjer medan deras anhöriga är ute på uppdrag?
- Generellt sett så ligger anhörigkontakten hos förbanden, de ordnar informationsträffar. På centralnivå jobbar vi med att utveckla hemsidan och möjligöra för anhöriga att ta kontakt med oss. Det finns många olika uppfattningar om hur anhörigas behov ser ut. Ett samarbete med soldathemsföreningen är påbörjat. Där finns ett uttalat familjeprogramstänk.
- Men det är i allmänhet svårt att kategorisera anhörigas behov, i dag finns det både män och kvinnor som är hemma medan partnern är ute. Vissa anhöriga är barn, andra är föräldrar. Det gör att det är svårt att ha en modell för alla.
- Men det är inte försvarsmakten i sig som skickar soldater till utlandet, det är Sverige - och därför hjälps vi åt när soldater kommer tillbaka.

Finns det något bra sätt att förbereda sig mentalt innan man åker ut på uppdrag?
- Grunden är att man har en trygghet i det man gör och gott kamratskap. Sedan handlar det om en relevant förväntansbild. Vad tror jag att jag ska göra på plats? Tror jag att jag ska åka runt och glida i ett varmt land? Eller tror jag att det kommer vara strid från morgon till kväll? På en insats som en soldat varit på kan det ha sett ut på ett sätt som skiljer sig från den andra insatsen.

Får soldater som ska åka till Afghanistan prata med andra som redan varit där?
- Nej, det tror jag inte skulle tillföra så jättemycket. Man har erfarenhetsinhämtning på en strukturell nivå. Går man in på individnivå så tror jag att det skulle vara fler frågetecken som skulle tillkomma än de man rätar ut.
- Tittar man historiskt på vad det är som belastar förbanden så har det egentligen inte varit att för mycket har hänt - utan för lite och kumulativ stress, alltså vardagens nötande i kombination av att befinna sig i på ett litet utrymme med samma människor.
- Nu är det en intensivare insats. Det handlar mer om att leverera, vilket ger upphov till flera saker - bland annat en förbrödring, man blir mer taggad och sammansvetsad och får mer energi för att lösa uppgifter. Det är en positiv kraft.

Ledare: Mental förberedelse viktig för soldater