Mer frivilligarbete för äldre
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Mina jämnåriga gör samhällsinsatser på alla möjliga områden. Den här väninnan står en dag i veckan i en second-hand-butik. De skickar överskottet och massor av bra kläder till Baltikum.
Röda korsets Kupan arbetar på samma sätt. Man häpnar över de mängder av ofta obegagnade kläder som hängs ut och säljs där. Svenskar kan köpa mycket mer kläder än de faktiskt behöver.
Här har man hittat ett sätt att föra över av vårt överflöd till dem som lider brist. Det är svårt att få folk att ge pengar, men de ger gärna kläder som de tröttnat på.
Inte slut efter 65
En annan sak. Ålderdomen är något helt annat nu än den har varit. Alla yngre tror, att när man blir gammal, över 65 år alltså, då är man slut. Då skall man lämna det aktiva livet och utsättas för "äldreomsorg".
Vi som är där vet att så är det inte alls. Nyligen såg jag förra fängelsedirektören Ann-Britt Grunewald berätta i TV om det kollektivboende som hon planerar med ett antal andra 65+. "Vi 40-talister är vana att bestämma själva över våra liv".
I Visby planerar tio barndomskamrater som alla fyllt 60 år att skapa ett gemensamt boende och odla sitt brinnande motorcykelintresse.
Pensionsåldern numera är en aktiv tid. I alla fall för dem som levt förståndigt och skött sin kropp - och som har en del tur
Många av de äldre finner också att de vill göra något nyttigt. Just nu är de många årsmötenas tid. En vän, pigg pensionär, skulle på tre årsmöten i helgen.
Av en stor offentlig sektor
Tidningens årsmötesreferat berättar om livlig verksamhet i Röda kors-kretsar och hembygdsföreningar. Ofta slås de ihop, eftersom det är samma människor, och ofta är de pensionärer.
Såna här iakttagelser pekar också åt ett annat håll. "Den svenska modellen" är på väg ut. Vi har under några årtionden vant oss vid att våra grundläggande behov av sjukvård, utbildning och omsorg sköts av en stor offentlig sektor.
Den har betalats med skatter som är högre än i många andra länder. Ändå har lönerna där legat lägre än för privatanställda.
Det håller inte längre. Kommunens anställda kräver tre procent i lönehöjning för alla varje år, trots att vi knappt har någon inflation. Det bidrar också till de ökande löneskillnader som vi ser.
Kommunerna får säga upp allt fler anställda för att klara lönerna. Så måste man prioritera bort vad man inte längre kan göra. Folk klagar över försämringar och neddragningar.
Krävs mer frivilligarbete
Här kommer frivilligarbetet in. Någon som vill besöka och gå ut med äldre som behöver hjälp. Vuxna som har tid att prata med barnen i skolan på rasterna. Snöskottning och städning på stränderna. Vi är på väg mot den amerikanska modellen.
För några år sen var jag i USA med 20 svenska bibliotekarier. Vi bodde hos kolleger i West Virginia. I Huntington, där jag bodde, drevs biblioteket av "Friends of the library".
Där diskuterades basarer, lotterier, kakbak, sponsring. Kommunens bidrag var mycket litet.
"Den svenska modellen" kan kanske bara fungera i ett samhälle med ganska små skillnader. Arbetarrörelsen utjämnade genom mycket stora förbättringar för de stora folkgrupperna och rejäla försämringar för de starka.
Nu sitter man själv vid köttgrytorna och då ser det helt annorlunda ut. Pettersson i Hellvi noterar: "När en halv miljon går arbetslösa väljer LO att demonstrera för de anställdas kollektivavtal"