Mer lokal makt i skolan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Under sommaren är regeringens förslag till skolplan ute på en begränsad remiss. Förslaget bygger på det utredningsförslag som lades fram redan för tre år sedan och sedan dess har regeringens olika skolministrar slitit med frågan, delvis i (misslyckade) förhandlingar med vänsterpartiet och miljöpartiet. Det förslag som nu testas ska, efter ytterligare bearbetning, skickas till lagrådet i höst, så tidigast 2007 lär den nya skollagen kunna träda i kraft.
Större inflytande
Några revolutionerande förändringar föreslås inte i skolminister Ibrahim Baylans förslag. Det innebär i stor utsträckning en anpassning av skollagen till den skola som successivt växt fram sedan kommunaliseringen på 1980-talet. På flera punkter stärks klokt nog den lokala makten, både föräldrarnas och den lokala skolenhetens. Men förslaget borde gå längre och vara tydligare i att föräldrar och personal på skolan ska få ett mer avgörande inflytande. I flera fall bör kommunen som huvudman också få större självbestämmande i förhållande till staten.
Ett av de förslag som diskuterats på senare tid är att skolstarten ska kunna ske valfritt vid sex, sju eller åtta års ålder beroende på föräldrarnas bedömning av hur skolmogna deras barn är. Redan i dag har barn rätt att börja skolan som sexåringar. Det gör ändå bara tre procent av barnen. Det finns också möjlighet att söka dispens för att vänta med skolstarten ett år om det finns "särskilda skäl". Det gör bara en procent av barnen.
Med Baylans förslag får föräldrarna full frihet att själva bestämma. Det är bra. Vem förstår bättre än föräldrarna barnets bästa? Men självfallet bör förskolans personal vara inkopplade med rådgivning inför skolstarten. Där-emot är knappast Jan Björklunds (fp) förslag om skolmognadsprov för alla intressant. För de flesta barn kommer det även i fortsättningen att vara bäst att börja som sjuåringar.
Mer flexibel skola
Ännu större frihet blir det om de kommuner som vill kan införa skolstart både på höstterminen och på vårterminen. Det säger Baylan nej till, trots att de försök som genomförts i några kommuner inte visat på några avgörande problem. Övergången till gymnasiet är knappast oproblematisk ändå med nästan tio procent som inte får behörighet. Med en flexiblare skola kan nog de som börjar ett halvår senare hinna ikapp de andra, medan andra kanske behöver ett halvår extra för att klara skolan. Större lokalt inflytande är alltså önskvärt även här.
En annan stridsfråga är kommunernas önskan om en skola utan en statligt bestämd timplan. Försöksverksamhet har bedrivits med stor framgång i 900 skolor. De elever som gått i skolor utan fastställd timplan har bättre resultat än genomsnittet i hela skolan och både elever och lärare är mer nöjda än i andra skolor. Målstyrning fungerar lika bra som detaljstyrning. Men Baylan vill inte tillåta denna lokala frihet. Kanske kan riksdagen ändra på hans förslag, eftersom miljöpartiet just på skolans område ser ganska positivt på lokala lösningar.
När det gäller föräldrarnas (vårdnadshavarnas) inflytande är förslaget alltför vagt. Vårdnadshavarna ska "erbjudas inflytande över utbildningen", skriver Baylan. Vad innebär det i praktiken?
Lokala styrelse
Verkligt inflytande kan ges till föräldrarna genom lokala styrelser med föräldramajoritet. Den försöksverksamhet som pågått sedan 1996 fortsätter till 2007, men trots att regeringen redan i budgetpropositionen 2003 lovade att permanenta verksamheten finns det inte med i skollagsförslaget.
Det borde vara självklart att rätten att inrätta lokala styrelser finns med när regeringen lägger fram sitt slutliga förslag till skollag. Det finns ingen anledning att dröja med denna viktiga reform för ökad lokal makt i skolan.