Mer öppenhet i sporten krävs
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är viktigt att vi minst en gång om året uppmärksammar HBT-personer (Homosexuella, bisexuella och transpersoner) och den diskriminering som finns mot gruppen. Årets tema på pridefestivalen är sport. Många har vittnat om vilka fördomar som finns inom idrottens värld och det finns väldigt få öppet homo- och bisexuella idrottsstjärnor.
Valet av invigningstalare var kontroversiellt. Glenn Hysén, tidigare fotbollsspelare i IFK Göteborg, anklagas för att ha slagit ned en man som tafsat på honom på en toalett. I sitt tal hävdade Hysén att han handlade instinktivt och att det visade på integritet. Så vi får väl låta det vila.
Jag måste säga att Stockholm Pride blir betydligt intressantare därför att man inte bara tar med dem som redan till hundra procent stöder HBT-communityt. Pridefestivalen riktar sig utåt och vill sprida budskapet till den breda massan.
Och visst lyckas man sätta fokus på HBT-frågorna. I så gott som varenda tidning skrivs det nu om pridefestivalen och politiker slåss om att få berätta hur mycket de vill göra för att tvätta bort heteronormen.
I sitt tal tog Hysén också upp just det som är problemet inom sporten "ibland fostrar idrotten oss till bra lagspelare. Men ibland fostrar idrotten oss till ängsliga flockdjur med bögfobi, snabba att hacka på allt som avviker." Jag har många gånger stått på läktaren när Hyséns IFK Göteborg spelat match. Jag har hört hejarklacken sjunga "Stå upp som en riktig man" när någon skadat sig. Jag har hört alla möjliga homofobiska glåpord skrikas från läktaren och när laget spelar dåligt då är de fjollor. Det är inte konstigt att de som vill leva öppet som homo, bi eller trans lämnar sporten och att resten håller sin sexualitet väl dold.
Det handlar om öppenhet. Man måste få komma och vara som man vill inom idrotten. Det är inte okej med könsförnedrande ord och förminskande ord om sexualitet från varken tränare, lagkamrater eller hejarklacken. Det krävs ledare, domare och arrangörer som sätter ned foten och berättar att man inte får skrika bög eller flata efter någon. Och det röda kortet måste upp så fort någon förnedras på grund av kön eller sexualitet. Det krävs fler som vågar säga ifrån. Det behövs ett tydligt ansvarstagande inom idrotten - som i mångt och mycket saknas idag.
För det är precis som Glenn Hysén säger: "Varje bög, flata eller transperson som jagats ut ur laget eller in i garderoben är ett misslyckande för idrotten."