Mer öppet om EU i riksdagen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Mentala kartor är seglivade konstruktioner. Trots att Sverige har varit en del av den Europeiska unionen i mer än ett årtionde är det vanligt att EU ses som utrikespolitik. Men unionens beslut griper på gott och ont tag i den svenska vardagen på ett sätt som gör att det är mera korrekt att se dem som ytterligare en inrikespolitisk dimension.
Den här verkligheten har inte ännu slagit igenom ordentligt vare sig i den svenska debatten eller i riksdagens arbetsordning. Riksdagen kommer i regel in mycket sent i ett EU-ärendes beslutsprocess. EU-nämnden är ett samrådsorgan mellan regeringen och riksdagen och berör i huvudsak positioner i förhandlingarna i ministerrådet.
Men en ändring är nu till slut på väg att genomföras. Förra torsdagen klubbade riksdagen ett vilande förslag om förändringar i riksdagsordningens bestämmelser om EU-frågor. Den kommer att börja gälla vid årsskiftet.
Mer närvarande
Förändringen innebär att Europa-dimensionen blir mycket mer närvarande i riksdagens dagliga arbete. Dels ska regeringen överlägga med fackutskotten i ärenden som berör deras politikområden, dels ska utskotten granska viktiga EU-dokument av förslagskaraktär - så kallade vit- och grönböcker - och redovisa resultatet av granskningen i kammaren där de även kan debatteras och röstas om. Poängen med det är att beredning och debatt ska komma igång mycket tidigare i beslutsprocessen än vad som är fallet i dag.
I en intervju i Dagens Nyheter menar talman Per Westerberg att nyordningen kommer att öka öppenheten i hur EU-frågorna hanteras. Men det förutsätter dock att riksdagsledamöterna förmår dra nytta av de nya möjligheterna. Socialdemokraterna är som enda men ändock största parti i riksdagen motståndare till reformen. Förändringarna passar varken riksdagens eller EU:s arbetssätt, menar de.
Som tur är talar mycket för att de kommer att få fel. Riksdagen får med den nya ordningen bra möjligheter att överbrygga avståndet mellan EU-nivån och den nationella politiken. Förhoppningsvis kommer det även att leda till att EU-frågor uppmärksammas tidigare i den offentliga debatten.