När mamma var gravid med mig så betalade Gotlands kommun hennes mödravård. När jag föddes så var det på Visby BB, och Gotland stod för mina första läkarbesök.
Min dagmamma Gunilla fick det mesta av sin lön från Gotlänningarnas skattekassa liksom personalen på den öppna förskolan.
Att jag kunde gå på lekis, Lyckåker, Södervärn och sen Säve var möjligt tack vare lokal offentlig finansiering. Gatorna jag cyklade på blev skottade och sandade, och papperskorgarna jag slängde skräp i blev tömda, reningsverk för vattnet jag använde underhölls och stränderna jag badade vid blev städade. Och allt det här utan att jag betalade knappt någonting alls i skatt.
Jag hade förresten också gratis tandvård fram tills jag var 19. Det var ungefär då jag flyttade härifrån första gången. Trots att jag flyttat så trivs jag bra med att utnyttja den välfungerande gotländska servicen på somrarna.
Oftast har jag semester men ibland, som i år, arbetar jag till och med här. Eftersom man betalar skatt där man är skriven den 1 november så tickar däremot mina skattepengar hela året in till en annan kommun. Detsamma gäller för väldigt många gotlänningar. Inte minst de som tjänar mer än snittet. De mest välavlönade jobben finns i storstadsregionerna.
De som har dessa jobb betalar sin skatt inte minst i välbärgade storstadsförorter som Danderyd, Lidingö, Täby, Nacka och Sollentuna. Gotland får inte igen pengar som investerats i gotlänningar som flyttar. (Gotlänningar som dessutom ofta kommer tillbaka till ön efter pensionering, när de åter betalar betydligt mindre skatt.)
Oavsett vilken kommun vi råkar bo i så har vi rätt att få likvärdig service. Det blir svårt för kommuner med många barn och pensionärer att uppfylla det kravet när verkligheten ser ut så här som den gör.
För att åtgärda problemet har vi dock ett fint system som kallas det kommunala utjämningssystemet. Det är ett beskattningssystem som omfördelar resurser mellan kommuner och landsting. Systemet kallas ofta "Robin Hood-skatten" eftersom mycket av det handlar om att överföra medel från rikare till fattigare kommuner.
Då och då höjs röster för att utjämningen är orättvis. Att Täby ska få "behålla sina pengar" eller att Danderyd inte ska "straffbeskattas".
Men utjämningssystemet handlar varken om någon vänlig allmosa eller om ett straff. Det är ingenting som glesbygdsbor behöver känna tacksamhetsskuld för. Utjämningssystemet är rättvist och borde utökas.