Gotland har fortfarande högst andel tonårsaborter i landet. Det borde mana till en stor debatt inom Region Gotland. Hur kommer man tillrätta med detta?
Sex- och samlevnadsundervisningen i skolorna är en nyckelfaktor liksom ungdomsmottagningarnas viktiga arbete.
Regeringens kanske mest osynliga minister, Nyamko Sabuni (FP), passade under en vecka med nyhetstorka på att lyfta fram sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. Lärare ska få möjlighet att vidareutbilda sig och sexualundervisningen ska i framtiden inte bara ligga på biologin. Vilket är bra.
I korridorerna på landets högstadium och gymnasieskolor och på Internet snackas det sex, men så fort man kommer över klassrumströskeln så dör samtalen om relationer, sex och kärlek ut.
Jag kommer aldrig att glömma när jag, i min lärarroll, första gången sa ordet sex i ett klassrum, det gick ett sus genom klassen. De var inte alls vana vid att lärarna pratade om eller relaterade till sex. Trots att sex faktiskt är en av de viktigaste beståndsdelarna i våra liv.
Sabuni lyfter fram sex- och samlevnadsundervisningen som viktig för att motverka sexuellt våld, sexuella trakasserier och annan kränkande behandling, vilket är helt korrekt. Men sex- och samlevnadsundervisningen handlar också om att hjälpa unga förstå och förhålla sig till sin egen och andras sexualitet.
Sexuella varelser är vi oavsett om vi pratar om sex eller inte. Så klart behövs den vanliga duvningen i att använda preventivmedel, framförallt kondom, men minst lika viktigt är att få definiera sina egna gränser och att få möjlighet att reflektera kring sin sexualitet. Inom en rad olika ämnen behöver relationer diskuteras och olika förhållningssätt behöver lyftas fram. För det här med relationer och sex är inte helt enkelt, det är uppenbart.
Tro inte att vi kommer att minska antalet aborter på Gotland genom att låta biologiläraren ta hela ansvaret för sexualundervisningen. Istället är det ett gemensamt ansvar för såväl lärare som föräldrar.