Enligt tyska opinionsinstitutet Allensbach är 92 procent av topparna inom näringsliv, politik och förvaltning missnöjda med Angela Merkels regering.
Andelen tyskar som tycker att hon är en svag förbundskansler ökade från 37 procent i december i fjol till 58 procent i juni.
Men när Merkel 17 juli framträdde i tv, i regeringschefens traditionella sommarintervju, var hon lågmält sansad, som hon brukar vara. Varken Libyen eller eurokrisen, varken energiförsörjningen eller miserabla lokalval i år, tycks förmörka hennes himmel, när hon 25 juli inleder semestern med ett besök vid Wagnerfestspelen i Bayreuth för att sedan vandra i bergen med maken.
Tyskarna har sedan drygt 20 år lärt sig att damen som ibland verkar lite tafatt och osäker vid sidan av mera högröstade och framfusiga manliga kolleger har tjock hud och gott självförtroende.
Kanske är det dessutom så att hon, med erfarenhet av hur det är att leva i en kommunistisk diktatur, Östtyskland, har en annorlunda syn på vad som är viktigt och oviktigt. Och att hon därför inte förfäras inför framtiden, när det nu verkar gå mot förlust i förbundsdagsvalet 2013.
Merkel blev efter valet 2005 chef för en koalition mellan hennes kristdemokrater och socialdemokraterna. I valet 2009 kunde hon byta partner till de då framgångsrika liberalerna. Men den nya alliansen, som kallades mera naturlig än den förra, har drabbats av problem med personer och politik.
Det kan ha bidragit till att årets lokalval, till kommuner och delstatsparlament, överlag inneburit att Merkels parti och liberalerna backat medan socialdemokraterna och framför allt de gröna avancerat.
Sedan i våras, när regeringen bytte fot om kärnkraften och beslöt att skrota den till år 2022, har det spekulerats om att Merkel skulle vilja byta ut de kollapsande liberalerna mot de gröna. Men det utesluter hon i intervjun nämnd ovan.
Med den avspända inställning till politiken Merkel tycks ha är det tänkbart att hon hur som helst tycker att det räcker om hon inför eller efter valet 2013 tackar för sig, efter åtta år i världstoppen.
Dessutom - det finns nog att göra fram till dess.
Frågan är dock om det är Merkel som gör det. För ingen annan europeisk ledare har som hon mötts med förväntningar, om att klara allt från klimat till eurokris, för att sedan kritiseras för vad hon gör eller inte gör.
Förväntningarna grundas i att hon är en personligen populär ledare i en världsledande och hyfsat fungerande ekonomi - en i dessa dagar sällsynt kombination, som borde förplikta, tycker hennes många kritiker.
Men Merkel gör ibland si och ibland så. Brist på ledarskap, kallar somliga detta. Andra kan säga att hon följer rådet av Machiavelli, han som för 500 år sedan rådde Fursten att för framgång forma politiken utifrån hur det är, inte hur det borde vara.