Så har vi än en gång kommit till
den långa och ljusa natten
med färskpotatis, dill och sill
som nersköljs med annat än vatten.
Vår svenska folksjäl i blom slår ut
då kring resta och lövade stänger
med fioler och dragspel som attribut
vi rör oss till kära refränger.
Om flickor som söker sig en vän
i bland de gossar alla
och Skaraborgska spelemän
som kan spela bomfaderalla.
På Källarbacken har man en vän
som glader är då han dansar.
Men främst den gamla sanningen
att små grodorna saknar svansar.