Mikrolån ett bevis på fattigdom
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I utvecklingsländerna kan det egna ägandet bidra till en utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter. Överhuvudtaget är äganderättens ställning och behovet av privat ägande och frånvaron av korruption faktorer som tidigare har underskattats när utveckling i tredje världen har diskuterats men som allt fler har fått upp ögonen för på senare tid. Yunus fick fredspriset för att det privata ägandet också kan spela en roll när det handlar om att minska konflikter. Men på det individuella planet handlar det kanske främst om en möjlighet till självbestämmande, inte minst för kvinnor. Från Bangladesh har idén spritt sig till en rad utvecklingsländer.
Och nu finns den sedan några år även i Sverige. Fast här är det statliga Almi Företagspartner som administrerar lånen. I Bangladesh kan en handfull dollar göra skillnad, i Sverige krävs det kanske 1000 gånger mer för att någon ska kunna starta ett litet företag. Men i båda fallen rör det sig om ganska små summor sett i ett inhemskt perspektiv. Beloppen och den materiella verkligheten skiljer sig åt, men principen är densamma här och i utvecklingsländerna.
Men det som slår en när man funderar på saken är att om det nu rör sig om så pass små summor, borde då inte fler själva kunna spara ihop de summorna? Eller kanske låna av släktingar till bättre villkor än de som mikrolånen ställer upp. Så ser det dock inte ut i Bangladesh. Eller i Sverige. Trots att vi tillhör de rikare länderna i världen är det inte bara Almis mikrolån som ökar i popularitet. Det gör dessvärre också SMS-lån. Och att köpa tvättmaskinen eller teven på avbetalning är inte ovanligt. I grund och botten är det symptom på samma problem: väldigt många har inte möjligheten att spara ihop de ganska blygsamma summor som krävs för att investera i ett eget företag eller ens för att köpa en ny tvättmaskin om den gamla går sönder.
Att de pengar som Almi lånar ut kommer från statskassan är talande. I landet med världens högsta skatter är det staten som har möjlighet att bidra med det startkapital som medborgarna inte själva lyckas spara ihop.
Den som är satt i skuld är icke fri: min berättelse om hur Sverige återfick sunda statsfinanser hette Göran Perssons bok från slutet av 90-talet. Landets ekonomi i all ära, men den bok som ännu behöver skrivas av en svensk statsminister heter Den som har kapital på banken är friare: min berättelse om hur svenskarna återfick sunda hushållsfinanser.