Tidningar brukar anklagas, ofta orättvist, för att bara sprida dåliga nyheter.
Tidningar skriver om det som händer och en del av det är onekligen negativt. Ibland kan också goda nyheter för en vara dåliga för någon annan.
En nyhetsartikel med ett tveklöst dåligt innehåll för oss alla fanns i gårdagens Gotlands Tidningar. Den var bland annat illustrerad med en riktigt otäck bild i form av en karta över södra Östersjön. Den visar hur Gotland omges av syrefria havsbottnar.
Det borde egentligen inte vara någon större nyhet. Att Östersjön lider brist på syrerikt vatten, att vattnet är grunt och att omloppstiden ligger på ungefär 30 år är ju ingen överraskning. Och algblomningen har vi alla upplevt. Men när nu Havsmiljöverkets årliga rapport kommit får vi det svart på vitt igen. Och de syrefria bottnarna, de man brukar kalla döda, fortsätter att bre ut sig runt oss.
Det är lätt att tappa sugen inför de här uppgifterna. Gör inte det. Det finns exempel i rapporten på att det blivit bättre också. Flertalet miljögifter minskar i de arter som lever i eller nära vattnet och säl och havsörn håller på att återhämta sig. Minskat fångsttryck verkar ha stabiliserat torskstammen i södra Östersjön även om nästan ingen torsk finns kvar här runt Gotland.
Östersjöns tillstånd är huvudsakligen ett ansvar för de omgivande staterna. EU, Helsingforskommissionen och andra typer av internationellt samarbete måste till och det kan och ska vi ställa krav på.
Men man behöver inte nöja sig med det. Jan Larsson, som såg sin barndoms Björklunda bli obrukbart som badplats, drog igång Rädda Burgsviken, ett projekt inom Forum Östersjön, som med nytt tänkande och beprövade metoder försöker göra något åt övergödningen av den grunda viken, ett Östersjön i miniatyr. Sexton parter är nu med i arbetet, bland annat LRF-avdelningarna runt viken och skolan i Burgsvik.
I nästa vecka kommer företrädare för Kungliga Tekniska höskolan och IVL Svenska miljöinstitutet till Vamlingbo tillsammans med Region Gotland, länsstyrelsen med flera för att diskutera vidare.
Framåt sommmaren, kanske i maj, hoppas man kunna visa upp ett antal stationer med konkreta åtgärder. Det kan handla om att minska vasstillväxten genom bete eller skörd eller anlägga minivåtmarker för att rena vattnet innan det rinner ut i viken.
Ska vi kunna göra något åt att bottnarna dör runt Gotland måste insatser till på alla nivåer. Och vi bär alla en del av ansvaret. För som Alva Myrdal sa ”..det finns alltid något man själv kan göra”.