Världsmiljödagen den 5 juni instiftades efter FN:s miljökonferens i Stockholm 1972. En konferens som gjort många avtryck för en bättre miljö.
Medvetenheten världen över ökade påtagligt i samband med miljökonferensen. FN:s medlemsländer tvingades se över miljöpolitik och lagstiftning för att förbättra miljön.
En lång rad konventioner för havsmiljöer förhandlades fram i konferensens spår, liksom en lång rad uppföljningskonferenser åren därefter. Miljökonferensen i Stockholm blev en milstolpe för ökad miljömedvetenhet.
Kommunal avloppsrening
Sverige var då ett föregångsland på miljöområdet. Kraftfulla åtgärder hade sattsats på kommunal avloppsrening. Sverige drev framgångsrikt kampen mot försurning, i praktiken skarp kritik mot de höga skorstenarnas filosofi.
Den som fanns i England och i norra Mellaneuropa. Det vill säga, man "exporterade" sina luftföroreningar till andra länder där försurning skapade omfattande problem. Den frågan löstes så småningom.
Sverige blev något av ett världssamvete på miljöområdet och drev framgångsrika kampanjer mot kvicksilver och DDT. Men det var då det. Denna viktiga roll spelar inte Sverige längre. Miljöfrågor har inte hög prioritet idag. I vart fall inte i praktiken eller i internationella sammanhang. Det känns trist med den stolta historia som finns.
Svenskarnas livsstil (konsumtion) kräver idag 2,5 jordklot. USA kräver 4,4, medan fattiga länder som Malawi och Afghanistan kräver tillsammans mindre än 1/3 jordklot.
Ekologiskt fotavtryck
Detta brukar benämnas "ekologiskt fotavtryck". Det säger sig självt att så kan det inte fortgå. Det naturkapital som mänskligheten har gemensamt måste helt enkelt bli en del av nationalräkenskaperna, så att det blir klart vad det kostar att fortsätta förstöra miljön och minska den biologiska mångfalden.
Varje land måste bli medvetet om att ett framgångsrikt reform- och utvecklingsarbete måste innehålla tre dimensioner av hållbarhet: ekonomisk-, social- och miljömässig hållbarhet. För det är uppenbart att många länder idag inte prioriterar miljöfrågorna så som krävs.
De allestädes närvarande miljögifterna oroar. Miljögifterna som drog igång miljödebatten på 60-talet efter Rachel Carsons bok "Tyst vår". Där man blev medveten om de katastrofala effekterna av kvicksilver och DDT och något senare PCB. Vi minns också debatten om växtbekämpningsmedlet Hormoslyr och de nergrävda gifttummorna i Teckomatorp i Skåne.
Kemikalier sänker livslängd
Det hemska är att kemikalierna bara ökar. Detta har utvecklats till ett allvarligt folkhälsoproblem. Inte minst drabbas barn som är särskilt känsliga. De senaste årtiondena har användningen av kemiska preparat accelererat och idag finns runt 150 000 registrerade kemikalier.
Hur dessa påverkar människan har vi ingen aning om, för flertalet av kemikalierna är helt ostuderade enligt experter på området. Sannolikt kommer dessa kemikalier att stoppa upp den ökade medellivslängden som vi sett och glatts åt under senare år. Dags att lyfta fram miljöfrågorna i politiken.