Nyligen genomfördes en internationell miljökonferens i Stockholm - Stockholm+40. Det vill säga 40 år efter den uppmärksammade och omvälvande miljökonferensen i Stockholm 1972.
Den första då i en rad stora FN-konferenser i viktiga frågor för mänskligheten: vattenfrågan, boende- och bebyggelsemiljön (HABITAT), kvinnor (följdes senare av ytterligare tre världskonferenser), befolkningsfrågan, utbildning för alla och världstoppmöte om social utveckling.
FN-konferensen i Stockholm
Dessutom världstoppmöte om barn. För kom ihåg att det är barnen som betalar det högsta priset för kortsiktig politik, politisk missgrepp och krig. Det sade Rädda Barnens grundare, Eglantyne Jebb, redan år 1919.
Denna typ av stora FN-konferenser har ebbat ut. I stället försöker man då och då genomföra tematiska debatter i Generalförsamlingen, när världens ledare ändå är på plats.
Det blir billigare och möjligen mera effektivt. Dock är det viktigt att grundläggande frågor för mänskligheten lyfts med jämna mellanrum för att medvetandegöra alla och envar. Nu har alltså en internationell miljökonferens genomförts i Stockholm för att, dels påminna om FN-konferensen för 40 år sedan, dels förbereda en ny miljökonferens i Rio i juni.
Men var fanns media? Obetydligt har rapporterats från Stockholm+40. Uppmärksamheten tycks minimal. Har miljöintresse och miljömedvetenhet sjunkit undan så till den milda grad? Sannolikt inte hos allmänheten. Men de flesta är beroende av rapportering i media för att ta till sig budskap, börja fundera och kanske agera.
Klimat och gifter
Men där finns också ett glapp mellan politiker och allmänheten. Miljömedvetenheten är fortsatt stark i Sverige. Man påminns genom sopsortering, klimatdebatt och miljögifter. Dessutom av ett tydligt uttryck som "hållbar utveckling" där de flesta förstår att de gemensamma resurserna inte varar för evigt.
Att alla har ett ansvar för framtida generationer som man bidrar till genom att sätta barn till världen. Att man måste hushålla med naturen och miljön likaväl som med familjeekonomin. Miljökonferensen i Stockholm 1972 hade ett uppenbart tema: Only one Earth.
Den här världen är den enda människan har och då borde hon vara rädd om den och vårda den på allra bästa sätt.
Författaren Harry Martinson uttryckte det som att det är ont om jordklot. Förvisso är det så, åtminstone så långt människan ännu kan blicka ut i Universum.
Och författarkollegan Artur Lundkvist skrev: "Någon hittar inte sina glasögon för att se världens undergång."
Bra miljö ger jobb
Behövs en särskild sorts glasögon för att se miljöhoten? Eller är hoten så många att man inte ser skogen för bara träd. Knappast. De flesta är nog medvetna om den känsliga gemensamma miljön. Men når det upp på den politiska nivån?
Sverige borde kunna ta ledningen i ett internationellt arbete för hållbar utveckling, med den breda miljömedvetenheten i ryggen och med det ansvar som miljökonferensen i Stockholm 1972 gav.
God miljö, hållbar utveckling, välfärd och jobb går hand i hand.