Miljöpartiet: För alla och ingen

Politik2010-03-31 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ingen kan anklaga dagens Miljöparti för att ha en smal dagordning. Det är precis tvärtom. Där ryms allt. Exempel: När manifestet inför årets riksdagsval läggs fram betonar språkröret Maria Wetterstrand att partiet står för en frihetlig politik som bejakar olika livsstilar.

Men finns det något parti som mer än Miljöpartiet vill att dessa livsstilar passar dess åsikter om hur livet bör levas? Nytt för i år är att miljöpartisternas förehavanden inte längre är kuriosa i kanten, utan av vikt för Sveriges framtid. Det är ju enligt opinionsmätningarna på Miljöpartiet det hänger om de rödgröna ska ha chans till valseger.
Miljöpartiet går in i valrörelsen med förväntningar på sig att bli tredje största parti med kring 10 procents väljarstöd.

Favoritskapet innebär en påfrestning. Men ledningen verkar inte särskilt tyngd av bördan. Generöst mot Maria Wetterstrand tar kollegan Peter Eriksson på sig skulden för att det i en av dem gemensamt undertecknad artikel i Dagens Nyheter heter att partiet vill bygga höghastighetsbanor mellan "de stora svenska städerna Stockholm, Göteborg och Köpenhamn, och på sikt även Oslo". I det till pressen utdelade valmanifestet hade svenskheten fått korrekta gränser.

Det verkar som om Miljöpartiet tilldelat Peter Eriksson uppgiften att leda offensiven mot alliansregeringen, för att därigenom övertyga sympatisörer till det en gång från blocken fristående partiet om det rödgröna samarbetets nödvändighet. Han anklagar alliansen för att trycka ut människor ur a-kassa och sjukförsäkring. Men han har en tendens att låta orden komma fortare än tanken.
Han säger att "De som är sjuka på allvar måste finnas i försäkringssystemet". Är det någon som är emot? Eller vad menar han med "sjuka på allvar". Anser Miljöpartiet att det finns "sjuka på låtsas"?

Men det tråkiga med Miljöpartiet är ju inte slarv, här och där, med fakta och formuleringar. Det är i stället det dogmatiska förhållningssättet i energipolitiken. Partiet har valt samarbetet till vänster, när man som i Finland - hemland för Ville Niinistö, Maria Wetterstrands likaså gröne politikermake - kunnat välja en annan väg.

I valmanifestet krävs sänkt moms för tjänsteföretag och sänkt arbetsgivaravgift och andra stimulanser för småföretag. Men Peter Eriksson döljer en "borgerlig" syn på skatters betydelse för företagsamhet och sysselsättning genom att rya mot Rut-avdraget.
Det hjälps inte. Hans och Maria Wetterstrands ledarskap är ett svek mot vad ett Miljöparti troget sina påstått frihetliga värderingar hade kunnat bli.