Miljöpartiet har drivit på politiken åt rätt håll
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sedan dess hör man allt emellanåt socialdemokrater beklaga, att "vi kan ju inte styra själva längre". Som Jan Karlsson i GF 10 februari, till exempel.
Han har utvecklat till en hel följetong att tala illa om miljöpartiet. Allt som han inte gillar är deras fel. Avregleringen av elmarknaden, höjda oljepriser, motstånd mot kärnkraft, sånt hatar en riktig högersosse.
Miljöpartiet har varit med under två mandatperioder i riksdagen som stödparti till regeringen. På Gotland har vi samarbetat lika länge. Somliga socialdemokrater tycker nog lika illa om det som Jan Karlsson. För andra har det betytt utveckling av politiken.
Bra försvarsomställning
Som jag ser det har miljöpartiet i flera avseenden drivit politiken åt rätt håll, som socialdemokratin inte skulle klarat ensam.
Kanske främst den stora försvarsomställningen. En våldsam turbulens förvisso, men när nu krutröken skingrats visar det sig, att ett hinder för utveckling är borta.
På de gamla regementsorterna ser man nya möjligheter. Tyvärr har fackets och kapitalets gemensamma intressen hittills skyddat vapenindustrin. En skam för Sverige, men det är inte miljöpartiets fel.
Likadant är det med trängselavgifterna i Stockholm. Tonvis av galla östes över det försöket innan det kom igång, både från vänster och höger.
Men miljöpartiet stod på sig. Och nu visar det sig, att det är en klar framgång. Det har i varje fall gett just det som var avsikten, mycket färre bilar i innerstan. Ju fler som använder kollektivtrafiken, desto mer kan man bygga ut den.
Tekniska nämnden radikal
Så långt jag vet har samarbetet mellan socialdemokrater och miljöpartister på Gotland fungerat utmärkt. Jag känner bäst till tekniska nämnden, och där tycker jag, att vi vanligen drar åt samma håll.
Vi är mer radikala än vår partiledning när det gäller omläggning av trafiken. Och mycket mer radikala än den borgerliga sidan.
Efter senaste valet befanns ingen socialdemokrat kunna göra ett lika bra jobb i miljö- och hälsoskyddsnämnden som Jan Grimlund. Han är också en seg gubbe, som står på sig även mot starka egenintressen.
Det är det märkliga med miljöpartiet. Det bygger inte på någon väljargrupps egenintresse. Socialdemokratin är fackets parti, centern är böndernas, moderaterna företräder ägarintressen.
Men miljöpartiet tror, att det går att få tillräckligt många att sätta gemensamma intressen före de privata. Kan man kalla det socialism? Miljöpartisterna trivs i alla fall bäst på vänstersidan.
En sån ställning som miljöpartiet nu har kan fresta till att bedriva utpressning. Så måste man nog kalla det när partiet hotade med att dra bort allt stöd till regeringen, om inte 26 000 invandrare utan flyktingskäl fick uppehållstillstånd.
Jag kallar det utpressning, eftersom den frågan inte varit med i någon förhandling med regeringen.
Miljöpartiet bryr sig kanske inte om att det redan finns mer än hundra tusen arbetslösa invandrare i landet.
I det läget vore det bättre att ha miljöpartiet med i regeringen. Om ett statsråd ställer krav, som övriga inte kan gå med på, får han eller hon avgå. Det blir ingen regeringskris för det.
EU blir ett dilemma
Där finns ett dilemma just nu. Det tycks som om miljöpartiet vill in i regeringen, om styrkeförhållandena blir ungefär som nu efter årets val. Men en socialdemokratisk regering kan inte ta in ett parti, som kräver, att Sverige skall lämna EU.
Den breda väg som frestar ett parti utan ideologisk grund är populismen. Det var så enkelt att dra röster på det folkliga motståndet mot EU.
Nog tycker jag, att ett miljöparti, om något, borde vara inriktat på internationellt samarbete. Miljöhoten hindras inte av gränser. Nu sitter partiet i nej-sägarnas rävsax. En spännande fortsättning!