Miljöpartiets kärnkraftssvek
Foto: Maja Suslin / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är klart att det har skett en avsevärd förskjutning i miljöpartiets inställning till kärnkraften, eller i varje fall de uppgörelser de är beredda att göra redan före valet. I mycket har denna förskjutning kommit i bakgrunden av den mer medialt uppmärksammade uppgörelsen inom regeringen. Men frågan är om inte miljöpartiets positionsförflyttning är lika stor som centerpartiets. Däremot har det inte funnits något intresse av att lyfta fram förändringen, vare sig från miljöpartiet eller från dess motståndare.
Nå nya väljargrupper
Inom centerpartiet har det funnits krafter som har velat ha uppmärksamhet kring positionsförskjutningen i kärnkraftsfrågan. De har, uppenbarligen felaktigt, trott att det skulle underlätta att nå nya väljargrupper. Centerpartiets politiska motståndare har också ansett sig ha ett intresse av att fokusera på detta.
När det gäller miljöpartiets förändring är det tvärtom. Partiledningen hade väl helst sett att ingen märkt något, och i alliansens strategiska ledning tror man att det går att skrämma gråsossar med miljöpartiets avvecklingspolitik, och man har därför valt att utmåla de rödgröna som ivriga avvecklingsförespråkare.
Intern kritik
I praktiken har miljöpartiet gått med på det som var Linje 1 i folkomröstningen om kärnkraft 1980. "Kärnkraften ska avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthållandet av sysselsättning och välfärd" stod det på Linje 1:s valsedel. " Kärnkraften vill vi successivt fasa ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor samt energieffektivisering" står det i den uppgörelse som miljöpartiet slutit med vänsterpartiet och socialdemokraterna - som dessutom slår fast att Sverige ska ha ett överskott av el.
Det har funnits intern kritik inom miljöpartiet kring uppgörelsen om att ge upp kravet på att inleda avvecklingen omedelbart. Miljöpartiets ena ledamot av EU-parlamentet, Carl Schlyter, beskrev uppgörelsen som "samma linje som de senaste 30 åren utan avveckling" och han påpekar att det dessutom ska vara elöverskott. "Detta är sämre än linje 2!", kommenterade Schlyter på sin blogg.
Nu har dessutom både socialdemokraterna och vänsterpartiet givit besked om att det knappast kommer att avvecklas någon kärnkraftsreaktor under de kommande fyra åren ens om de de vinner höstens val.
Den som undrar över Maria Wetterstrands hårda ord mot Maud Olofsson och centerpartiet kan fundera över om det inte är ett sätt att dölja att miljöpartiet sålt ut sin linje att "kärnkraften ska avvecklas snabbt med början omedelbart" och nu istället tycker att det kan ta en mandatperiod innan avvecklingen möjligen inleds.
Vad vinner mp?
Centerpartiet kan i varje fall visa på framsteg när de fått även de andra allianspartierna att gå med på satsningar på förnybar energi, inga fler kärnkraftverk och ett kraftigt utökat ekonomiskt ansvar för kraftbolagen vid en kärnkraftsolycka. Frågan är vad Maria Wetterstrand och miljöpartiet kan visa att de vunnit i den rödgröna energiuppgörelsen - förutom löften om plats i regeringen vid en valseger, förstås.