Miljöpartiets miljöskatter är miljöpolitik för de rika
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nedläggningarna lade stort ansvar på den enskilda individen som blev arbetslös. Därefter lades ansvar och påföljd på andra statligt anställda, som mister arbetet om de inte är beredda på att flytta. Inget nytt arbete skapas i något slags ny utveckling.
Miljöpolitik för rika
Enda multiplikatoreffekt av den prestationen blir att ett antal flyttfirmor har jobb ett tag. Dessutom tror jag att vi hade haft nytta av att utbilda unga människor i försvar mot terror annan grov brottslighet.
Stefaan De Maecker skriver att trängselavgifterna i Stockholm minskar oljeberoendet. Jag frågar; hur då? Man tvingar med brutalt ekonomiskt våld människor att avstå från den egna transporten.
Det minskar trafiken, men nog kan man med teknikens hjälp åstadkomma det utan att gynna dem som antingen har tjock plånbok eller de som kan lägga kostnaden på någon annan. Oljeberoendet är oförändrat.
I fråga om miljöpartiets energipolitik vänder jag mig mot två saker. Först och främst avsaknaden av tekniska förslag och sedan metoden att pressa fram miljövinster genom att sålla ut de som inte har råd att köra motorfordon och därmed gynna de rika som kan fortsätta att skita ner miljön.
Exakt samma politik tillämpas i fråga om avgifterna på elektricitet. Att miljöpartiet omfattas av de idéerna förstår jag, men att Wera Svensson som varm vänsterpolitiker inte genomskådar politiken är tråkigt. För mig blir detta ren och skär högerpolitik.
Wera Svensson förespråkar ofta att man skall cykla mera och det går alldeles utmärkt om man bor i den tätort vars service man skall utnyttja.
För egen del har vägen till service inte minskat med en enda centimeter och motorerna har inte blivit en centiliter snålare. Snarare är det så att landsbygden utarmas än mera av energiavgifterna och behovet av transporter ökar.
Bara ny teknik hjälper
Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen - miljöskatterna hjälper inte. Det blir till att köpa drivmedel och spara på något annat, kläder från Kina i ställer för Europa, billig mat från andra läder i stället från de gotländska lantbruken.
Det är bara ny teknik som kan ta oss bort från oljeberoende. Besluta om sådan teknik kan bara kraftfulla politiska församlingar, nationer eller sammanslutningar av nationer som EU men där vill ju inte miljöpartiet vara med.
Jodå vi har fått E85 i landet, men har någon försökt att köpa en etanoldriven personbil? Jag önskar lycka till.
Det är nämligen ett ytterligen litet och dyrt utbud, definitivt inget för vanliga pensionärer. Själv har jag försökt att köpa en dieselbil konverterad till RME vilket visat sig omöjligt.
Stefaan De Maecker skriver om "explosionsartad" försäljning av miljöbilar. Jo visst, en ökning i försäljning från två till fyra är ju en ökning med hundra procent! Men explosionsartad ökning? Precis som vanligt så börjar miljöpartiet i fel ända.
Samhället, nationen eller nationer i förening skall ta fram alternativen först, därefter skapar man styrmedel för ändrat konsumtionsmönster. Marknadskrafterna klarar inte detta. Fordonsproducenter och oljebolag gör motstånd, så det blir klösmärken i skrivborden.
Wera Svensson var själv ledamot av arbetarekommunens ledning då man hade besök från Umeå universitet, som drev ett praktiskt försök med vätgas i en norrländsk kommun.
Via några vindsnurror producerade ett antal hushåll vätgas för uppvärmning och fordonsdrift, det hela fungerade i praktiken.
Universitetet ville ha flera prov på annat håll i landet till exempel Gotland. Socialdemokraterna hade inte egen kraft att driva frågan i fullmäktige och miljöpartiet förstod inte vad det handlade om.
Miljöpartiet djupt borgerligt
Tycker inte Wera Svensson att det är konstigt att miljöpartiet inte kan prestera en enda teknisk lösning eller politisk åtgärd förutom straffavgifter.
Jag känner också många trevliga personer som är miljöpartister, men partiets politik är djupt borgerlig.
Miljöpartiet säger sig värna om eleverna i fråga om friskolor, det vill säga elever med vassa armbågar och föräldrar med höga röster. De elever som blir lämnade kvar har jag inte hört ett ord om. Inte heller talar man om kommunens ökade kostnader.
Wera Svensson räknar upp vilka intressegrupper som stödjer olika partier. Miljöpartiet har ingen sådan stödgrupp skriver hon.
I nästa val hoppas jag att det konstaterandet är riktigt i sin fulla konsekvens. Det skulle vara bra för Sverige.