Miljöpolitikens förbannelse
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För några år sedan reste Al Gore jorden runt i ett eget flygplan för att föreläsa om världens undergång. Hans turné genererade publik och pressklipp i bästa rockstjärnestil. Plötsligt ville varenda politiker prata klimathotet. Alla ville ha en del av kakan och visa att de hade koll. Regeringen flyttade om i miljöbudgeten och satsade plötsligt stort på klimat. Att andra sorters miljöpolitik fick stryka på foten talade man tyst om.
Miljöpolitikens förbannelse är just detta - att såväl politiker som de som diskuterar eller bevakar dem ogärna håller mer än en miljöfråga i huvudet samtidigt. Antingen Östersjön eller klimatet. Antingen säl eller varg. Helst ska det finnas ett inslag av katastrof, av nära förestående kris, för att intresset ska hållas uppe.
På torsdagen i förra veckan frågade sig Svenska Dagbladets ledarsida när Folkpartiet skulle presentera ett förslag utan ordet "förbjud". Med burka-förslaget i färskt minne var det en lättköpt poäng i rubrikformat. Samma dag släppte dock Folkpartiets arbetsgrupp för miljö och naturvård en riktigt bra rapport om biologisk mångfald, skogsskydd, miljöproblem inom lantbruket med flera angelägna frågor. Rapportens ton är resonerande och relativt lågmäld. Det finns förslag om såväl rovdjur som bikupor.
Ordförande i arbetsgruppen är den folkpartistiska riksdagsledamoten Anita Brodén, varken känd från TV eller tidningsrubriker. Hon tycker bland annat att det är viktigt att bevara gammelskog och att stoppa jakten på flyttande fågel. Det är, milt sagt, ganska långt från katastroffilmens dundrande specialeffekter.
Medan klimatintresset stod på topp bytte många företag ut sitt bubblande flaskvatten mot en bubbeltillsats för kranvatten. Företagen framstod som miljömedvetna och bubbelmaskiner blev en storsäljare.
Men säg det miljöintresse som varar. Allt fler hushåll och företag investerar i en kaffemaskin - espressomaskin skulle vissa säga - i vilken man använder portionsförpackade kaffeampuller. Varje sådan innehåller ungefär ett gram aluminium. Det är betydligt mindre än i en läskburk, men å andra sidan dricker svensken ganska många koppar kaffe under en dag.
Det kommer sannolikt inte att skrivas några katastrofartiklar om dessa allt annat än miljövänliga kaffemaskiner. Ämnet är lika rubrikfriande som Anita Brodéns rapport. Men många små kaffeampuller blir till slut ett stort aluminiumberg. Världen går inte under av sådana, men den mår onekligen bättre utan. I väntan på ett pampigt Hollywoodsoundtrack är aluminiumutsläpp och gammelskogar dock hänvisade till miljöengagemanget bortom de snabba adrenalinkickarna.