Jag hade först tänkt skona er från ännu en årskrönika, men hur tråkigt vore inte det? Jag vill ju vara en i gänget och dela med mig av min syn på det gångna året. Finns det något mer läsvärt så säg!
Jag kan vara lika långrandig som många andra och recensera det gångna året genom att kommentera den isländska vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott, jordbävningen i Haiti, oljeutsläppet i mexikanska golfen, de instängda gruvarbetarna i Chile eller det ungerska giftslammet som dödade liv och förstörde ekosystem.
Men det vill jag inte. Jag vill inte heller diskutera kungabröllopet, Sverigedemokraternas intåg i riksdagen eller självmordsattentatet i centrala Stockholm - det har gjorts mer än tillräckligt. Istället vill jag spräcka den orörda ytan av de försummade händelserna som kantade mitt 2010.
Mitt år började med ett evigt ältande i skolan med slutbetyg, projektarbete och ett ideligt bråk med konjugat- och kvaderingsreglerna (inte att förglömma djävulens påhitt "derivata"). Därefter kom de åtrådda och oförglömliga datumen 19 maj, 23 maj och 3 juni. Det var dags för mösspåtagning, studentbal och den största dagen i mitt liv... studenten! Det lilla sladdbarnet var nu till mina storasyskons förvåning även hon vuxen - i varje fall äldre.
Samtidigt blev det dags för fotbolls-VM, men var höll Sverige hus? Just det, 2010 var året vi svenskar satt hemma i tv-soffan och svor över Lars Lagerbäck och hans blågula pojkar. Sveriges saknades inte bara där, utan i Eurovision Song Contest ekade vår frånvaro. Desto bättre gick det för oss gotlänningar!
Idol-Olle, Körslaget-Mojje, Robinson-Daniel och Paradise Hotel-Emanuel. Aldrig har kommersiell tv gjort oss mer stolta. Inte nog med det så blev Gotland och Gåsens Lada centrum för musikaliska mästerverk. Jag tackar TV4 för att jag fick äran att se Thomas Di Leva leka Burken, att jag fick se Petter lära Berghagen hip-hop och att ni delade med er av det fantastiska fenomenet jag vill kalla "en nyvaken Christer Sandelin".
Visst har det gångna året varit rätt mörkt, med alla dess naturkatastrofer och världskonflikter, men den beskrivningen känns för mig obekant - så var inte mitt år. 2010 var för mig året då Wikileaks läckte likt British Petroliums oljerigg. Året då Lady Gaga spottade ur sig den ena dåliga hiten efter den andra men lyckades förbli lika hyllad. Året då Michael Jackson, likt många andra döingar, gjorde comeback. 2010 var året då Hollywoodfruarna tog över Sverige. Allt på gott och ont.
Själv släppte jag en egen bok, fick fast arbete, gifte mig och sprang New York Marathon. Åtminstone nästan. Rättare sagt gjorde jag en fotobok som projektarbete, lyckades få ett bra och roligt jobb, skaffade pojkvän och sprang Stockholm Halvmaraton. Det är åtminstone en bit på vägen, och för mig en stor bragd i sig. Nu välkomnar jag 2011 med öppna armar och väntar med stor fascination på vad året kommer att erbjuda. Sammanfattningsvis vill jag citera Ted Gärdestad och tv-succén - 2010 har varit "Så mycket bättre!".