I torsdagens ledare tog jag upp problemet med sjuka som hamnade mellan stolarna när Försäkringskassan (FK) gör en annan bedömning än läkarna vad gäller läkarintyg. Filip Lidblads fall har i flera artiklar uppmärksammats om hur fel det kan bli. FK har fått ta all kritik för att de ytterst är ansvariga för hans och alla andra tveksamma bedömningar.
Men FK gör bara det regeringen har sagt till dem att göra. Jag jobbade själv där en period och vet hur regelstyrt det är där. Det gällde att bedöma "rätt" även om det kunde kännas i hjärtat fel. Den som av någon anledning bedömde "fel" fick minsann förklara sig för chefen. Orsaken till den hårda styrningen var just regeringens direktiv som förändrades beroende på regering.
Efter valet 2006 blev det också en hårdare bedömning under dåvarande socialförsäkringsminister Kristina Husmark-Persson (M) oavsett vad Alliansens förespråkare än försöker påskina. Nuvarande socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) är säkert väl medveten om detta även om han i Kommunalarbetaren säger sig vara nöjd.
Lena Celion (M) säger sig däremot inte vara helt nöjd och det hedrar henne. Hon lär få svårt att övertyga Kristersson om att regelsystemet måste förtydligas. Enligt Kommunalarbetaren skyller han istället på enstaka tjänstemän. Det är fegt och rent av uselt av en minister att göra så. Under tiden fortsätter sjuka att hamna mellan stolarna.
Regeringen har skött hanteringen av sjuka och arbetslösa skandalöst dåligt. När det blir så pass många fall som har lyfts fram det senaste året så kan det inte bero på enskilda tjänstemän.
Eva Bofride på grannsidan skrev igår att regeringen vill komma tillrätta med problemen. Då får man nog först tala Kristersson tillrätta som tycker det är oförskämt när Kommunalarbetaren frågar när de enskilda fallen blir så många att han tar sitt ansvar. Bofride skriver också att det inte är någon lösning att återgå till att sjukpensionera på rutin. Det tycker inte jag heller, men ser man på hur illa folk hanteras idag så vet jag inte.