Maria mördades av sin sambo. Hon är inte ensam. Var tredje vecka dör en kvinna i Sverige på grund av partnervåld. Maryam misshandlades i åratal. Socialtjänsten fick reda på det, men gjorde ingenting. Några månader senare försvann Maryam. Nina mördades av sin före detta make. Hon hade då gjort sex anmälningar mot honom. "Hade en polis sagt till min mamma att du måste gömma dig så hade hon övervägt att göra det på riktigt. Men det var ingen som sa att det här var så farligt att leva i", säger Ninas dotter.
Berättelserna om Nina, Maria och Maryam kommer från P1-serien Kärlek till döds. Serien granskar myndigheternas roll i de våldsutsatta relationer som lett till död eller försvinnande under 2009.
Journalisterna som gjorde programmen, Jenny Aschenbrenner, Johanna Langhorst och Annika Persson, tog nyligen upp diskussionen om regeringens handlingsplan mot våld i nära relationer på Svenska Dagbladets debattsida.
De menar att satsningarna är felaktiga och kortsiktiga. Det är svårt att inte instämma.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni svarar ytterst välformulerat, men inte på det de tre journalisterna faktiskt ifrågasätter. Problemet är inte frånvaro av satsningar och projekt, utan kortsiktigheten i dessa. Sabunis handlingsplan är bara den senaste i en lång rad, varav ingen gett någon långsiktig minskning av det dödliga partnervåldet.
Mäns våld mot kvinnor är "komplext på det sätt att det sker i hemmet och därmed svårt att komma åt", skriver Sabuni. Men - problemet är ju inte att ingen har sett våldet, utan att myndigheterna trots att de sett det inte har gjort tillräckligt för att stoppa det. Därför har kvinnorna som skildras i Kärlek till döds avlidit eller försvunnit. Det vore intressant att höra hur Nyamko Sabuni vill hantera det - långsiktigt.