Minns Förintelsens offer!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När Förintelsen kommer på tal, höjs ibland röster om att det är ett uttjatat ämne, att det har avhandlats och ihågkommits tillräckligt redan.
Jag vill mena att ett massmord av den omfattningen aldrig kan bli uttjatat eller tillräckligt avhandlat.
Försöker förneka
Vissa människors behov av att sätta sig över andra och äventyra grundläggande demokratiska principer är trots allt högst uppenbar i dagens samhälle.
Runt om på världens arenor dyker dessutom individer och grupper upp som påstår att Förintelsen aldrig har ägt rum. Därför blir hågkomsten ännu viktigare.
De som förnekar Förintelsens plats i historien gör det av flera syften, inte minst för att bereda väg för nya övergrepp, men även för att misstänkliggöra de som bär vittnesbörd om det fruktansvärda som skedde.
Det är en klyftig strategi, som på samma gång är oerhört cynisk. Att förneka Förintelsen är att spotta rakt i ansiktet på miljontals människor världen över, som ännu minns sina anhöriga - förlorade på platser som Auschwitz-Birkenau och Treblinka. Som motvikt till detta kan vi som tror på varje människas okränkbara värde verka. Vi kan se till att orden aldrig tystnar, bilderna aldrig förbleknar.
Det är enbart genom att levandegöra de minnena som vi kan undvika liknande katastrofer. Vi måste uppenbarligen ständigt slåss för alla människors lika värde.
Förebygga en upprepning
I det arbetet är hågkomsten av Förintelsen central. Den kränkning av människovärdet som då blev ett faktum får aldrig återupprepas.
De människor som överlevde Förintelsen och som tidigare kunnat ge tyngd åt minnena blir allt färre.
Då ökar ansvaret på oss övriga medborgare att fortsätta berätta, förklara och hålla minnena vid liv. Medan Förintelsen pågick var omvärlden alltför passiv och reagerade alltför sent. Idag kan vi förebygga en upprepning.
Aldrig mer får vi hamna i den situationen att vissa grupper av människor klassificeras som mindre värda än andra. Under Förintelsen var det främst judar, homosexuella och människor med olika former av funktionshinder som skulle rensas bort.
Om vi ger plats åt dagens högerextremister är det samma grupper som åter hamnar i skottgluggen, men även andra - i deras ögon mindre värda individer. Därför får diskussionen kring alla människors lika värde aldrig tystna.
Jag är fullt och fast övertygad om att vi människor lär oss av varandra och utvecklas just för att vi är olika. Det som förenar oss är att vi är just människor, med i grund och botten samma sorge- respektive glädjeämnen.
I en demokrati är en av de främsta byggstenarna människans lika värde och därmed också lika rättigheter. Ingen rangskala för huruvida du har rätt till ett värdigt liv eller ej skall någonsin få förekomma.
Slaget om människovärdet
Ändå var det just det som förespråkades av nazisterna och som förespråkas av dagens högerextrema företrädare. Sålunda är slaget om människovärdet inte över på länge än.
Genom att gemensamt minnas och samtidigt påminna oss själva och varandra om det okränkbara människovärdet, bidrar vi alla - var och en på sitt sätt till att en ny Förintelse aldrig kan bli verklighet.