Menskydd anses vara en privat fråga, kanske lite äcklig, som man bör viska om med sina tjejkompisar. Inte något som seriösa ledarsidor ska syssla med.
Det som är så härligt med att vara sin egen chefredaktör är att man själv kan bestämma vilka frågor som är tillräckligt viktiga för att debatteras. Idag vill jag debattera mensskydd.
Det privata är politiskt, konsumentpolitik är viktigt och mensindustrin är big business.
Försäljning av bindor och tamponger omsätter enorma summor. Det märks inte minst på den massiva reklamen och på alla gratisprover på nya bindor med märkliga tillsatser och påstådda specialfunktioner. Reklam som dessutom uppenbarligen riktar sig till kvinnor med blått mensblod.
Jag hoppas att ni inte blir generade nu, men mitt mensblod är rött. Och jag har helt slutat att använda både bindor och tamponger. Av den enkla anledningen att det finns ett betydligt bättre, billigare, miljövänligare och fräschare alternativ. Nämligen menskopp.
En menskopp är gjord i silikon eller gummi och stoppas in ungefär som ett pessar för att samla upp blodet som man sedan tömmer i toaletten några gånger per dag. Man glömmer ofta bort att det blöder, man kan bada bastu, torkar inte ut slemhinnorna och man producerar inget avfall. Åtminstone inte förrän man slänger den lilla koppen som håller i upp till tio år. Den är följaktligen inte särskilt lönsam för mensindustrin.
Inget av de stora mensbolagen säljer den, troligtvis eftersom de skulle bli helt utkonkurrerade om kvinnor började använda menskopp. Inte ens Apoteket säljer menskoppar. Även de har sina egna mensskyddsmärken.
Koppen är helt enkelt för billig för att finansiera mensindustrins tevereklam. Istället behöver vi som konsumenter hjälpas åt att sprida ordet.