"Förnyelsen av Moderaterna måste fortsätta", brukar det heta när Fredrik Reinfeldt och den nye partisekreteraren Kent Persson får frågan om vad som krävs för att Moderaterna ska kunna gå segrande ur valet 2014. Men vad betyder det egentligen?
Omvandlingen av Moderaterna handlade i grunden om att acceptera ett antal socialdemokratiska utgångspunkter för politiken. Framför allt handlade det om att sluta upp bakom välfärdsstaten och acceptera att svenska väljare inte vill systemskifta bort den.
Därmed undanröjde Moderaterna också ett av Socialdemokraternas huvudargument och kunde framstå som ett fullgott regeringsalternativ, ja rentav som "det nya arbetarepartiet", som det hette på valaffischerna.
Den här typen av politiska strategier brukar, sedan Bill Clinton på 1990-talet kopierade republikanernas politik för att kunna bli omvald, kallas för triangulering. Man lägger sig så nära sin för tillfället framgångsrika huvudmotståndare, så att det för väljarna blir svårt att se skillnaden.
Det är samma strategi som Socialdemokraterna och Stefan Löfven nu använder. För att visa sig regeringsdugliga och attraktiva för Stockholms medelklass kopierar man både politik och retorik från Moderaterna. Det säger något om utmaningen som Moderaterna står inför. Hittills har förnyelsen byggt på att kopiera socialdemokratiska strategier. Men vem ska man kopiera när Socialdemokraterna försöker bli framgångsrika genom att triangulera Moderaterna?
Men det illustrerar också problemen med triangulering som politisk strategi. Sannolikt är det omöjligt att bygga långsiktig framgång på en strategi som bygger på att anpassa sig till de för tillfället framgångsrika idéerna.
Till skillnad från ideologiska övertygelser är politiska strategier och reformförslag lättkopierade och det kommer alltid att finnas motståndare som är beredda att ta efter framgångsrik kommunikation och politik.
Kombinerat med en allt rörligare väljarkår gör det att partiernas framgångscykler blir allt kortare. Det som var succépartiet ena halvåret, blir nästa halvårs krisparti.
I sin nya bok S-koden argumenterar ekonomen Carl Hamilton för att Socialdemokraterna i stället för anpassningsstrategier borde återupptäcka sina ideologiska rötter, och idén som den formulerades av Nils Karleby i slutet av 1920-talet om allas delaktighet i samhällslivets alla delar som politikens mål.
Frågan är om även Moderaterna skulle kunna väcka liv i ett slumrande idéarv, i stället för att försöka triangulera sig ur de sviktande opinionssiffrorna. Problemet är förstås att de marknadsliberala idéer som präglade partiet under 25 års tid grundligt avfärdats av både väljarna och partiledningen. Och innan det, ja då var ju högern mest emot Socialdemokraterna.
Så när man nu ska fortsätta förnyelsen är man hänvisade till ett fortsatt inlyssnande och sneglande på de politiska motståndarna.