Utnämningen av Stefan Löfven till socialdemokratisk partiledare har förändrat det politiska landskapet. Under framför allt Håkan Juholts ledarskap kunde regeringspartierna luta sig tillbaka och ta det lugnt. Säkrades av motståndarnas inkompetens. Så är det inte längre.
Den som vilar mister dessvärre också lätt sin skärpa, och nu har det funnits ett definitivt behov av att styra upp tillvaron igen. Per Schlingmann, som i ett och ett halvt år har haft regeringskansliet som sin arbetsplats, återvänder nu till Moderaterna som chefsstrateg. Med andra ord: Pappa har kommit hem för att visa var skåpet ska stå.
Schlingmanns kompetens är vida erkänd och hans ansträngningar att göra politik möjlig att relatera till är berömvärda.
Hela pressträffen med honom och Persson präglades av hans hantverk. I Gallerian i Stockholm fick journalister och reportrar spetsa öronen för att höra duon över den shoppande allmänhetens sorl. Det sammanfattar effektivt mycket av den nye chefsstrategens syn på politik: Den bör vara där folk är.
En viktig aspekt av Schlingmanns syn på politik är att det inte räcker med yta. Det måste finnas en produkt i form av faktisk politik och det är där man måste börja. Sedan gäller det att paketera den rätt för att ge den vingar, men enbart pr och kommunikation är aldrig lösningen.
Just detta bådar gott. Det har varit ont om nya produkter under ett tag nu, men om Schlingmann är den som ska sälja valbudskapet är det ett tecken på att det är på väg.
Ommöbleringen började med att Sofia Arkelsten avgick som partisekreterare till förmån för Kent Persson. Det är en viktig post, särskilt i valtider, och det är viktigt vem som innehar den. Partisekreteraren har ansvar för att partiets budskap kommer ut till allmänheten. Persson saknar dock den rutin och spetskompetens som Schlingmann erbjuder.
När Persson och Schlingmann står bredvid varandra uppenbarar sig också en annan fördel med hans omplacering. Schlingmann är allmänt ansedd som en karaktäristisk räv - listig, kunnig och beräknande. Lägg därtill hans säkra och energirika sätt att uttrycka sig. Bilden av den nye partisekreteraren är dock inte fastställd än. Men bredvid chefsstrategen ter sig Persson nästan överdrivet vänligt sinnad.
Det finns ett stort värde i att ha en partisekreterare som inte är belastad av uppfattningen att han är en intrigant fiffig-nisse. Genom att prägla bilden av honom som ett schlingmannskt komplement höjs automatiskt äkthetskänslan hos Persson, något som är ovärderligt i valtider.
Att Moderaterna kommer att vara det borgerliga flaggskeppet även i nästa valrörelse torde få betvivla. Nu har skeppet fått sin grundläggande befälsstruktur och det är hög tid att ta ut kursen. Tacka Löfven för det.