Ingrid Thunegard påstår att jag hävdar att Gotlandsupproret är en skrämsel- och hotgrupp. Jag har inte hävdat någonting om Gotlandsupproret, annat än att det inte är upproret som skall föra Gotlands talan.
Ingrid Thunegard skriver vidare: ”Det vore ärligare om Bertil Virgin sa: att det blir lite för mycket Ted Ljungkvist.” Det vore ärligare om Ingrid Thunegard inte lägger ord i min mun, ord som jag inte har uttalat.
Låt mig ställa en fråga till Ingrid Thunegard om det är hon som tycker att det blir för mycket Ted Ljungkvist?
Vem för Gotlands talan?
Jag förstår inte Ingrid Thunegards upprördhet över min krönika. Gotlandsupproret gjorde en fantastisk insats i somras när man arrangerade den stora demonstrationen och åstadkom att våra kommunikationer blev förstasidesnyhet i väldigt många medier.
Man kan ha olika uppfattning om hur man skall bedriva ett påverkansarbete, ett arbete som i det här fallet har regeringen som mål. En regering, liksom en regionstyrelse, påverkar man bäst den politiska vägen. Det är min uppfattning. Därför är det Region Gotland som skall föra Gotlands talan och det kunde man ha gjort med större skärpa. Men en regering skrämmer man inte. Och inte heller påverkar man genom att parkera en traktor med gödselspridare i Almedalen de kvällar partiledarna talar.
För att nå en regering och dess statsråd behöver man ha dörröppnare. Till moderata statsråd behövs en moderat dörröppnare. Tyvärr finns inga tecken på att Gotland har en moderat dörröppnare. Det är därför statsministern vägrar träffa Region Gotland.