Visioner är farligt. De skadar oss. Att vara visionär passar sig bara för bakåtsträvare och huvudlösa. Om man ska tro moderatledaren Fredrik Reinfeldt, vill säga.
Den inställningen kännetecknar det politiska klimatet i Sverige idag ganska bra. Den som är visionär är antagligen skogstokig kommunist eller bara galen. Visioner och idéer ska man nämligen passa sig för, eftersom det finns en risk att de faktiskt ingjuter hopp i människor. Ger folk tron om att det finns något annat möjligt för oss, något annat än det vi har idag.
De rika vita männen
Den här visionslösheten är givetvis inte begränsad till statsministern själv, den har verkningar på hela högerkanten idag. Regeringen som idag sitter, har fått förnyat förtroende. De gjorde ett succéval 2006 och lyckades knipa makten igen 2010.
Hatten av till regeringen Reinfeldt, det är svårt att bli omvald med de elefanterna i bagaget. Det är naturligtvis glädjande för alla på högerkanten (och för rika, vita män, glöm för guds skull inte de rika, vita männen). Något som för en att tappa hakan är hur visionslösheten på högerkanten verkar ha drabbat regeringen med full kraft. Man står helt förlamad inför den verklighet som står för dörren. När regeringen fick förnyat förtroende hade man en politisk sakfråga som var överordnad alla andra.
Skulle man tro det moderatledaren sade dagarna innan valet så var hela Sveriges, ja, hela världens framtid och hälsa beroende på denna reform. Det femte jobbskatteavdraget.
Jobbskatteavdraget var julgranen, och den övriga politiken var bara pynt och glitter som hängdes på, lite i förbifarten sådär. Det var på den enskilda reformen som politiken vilade (och de rika, vita männens hälsa och leverne).
Vad händer med vårt land om vi har en regering som inte vågar peka på framtidens utmaningar? Som inte vågar staka ut en väg för landet att gå framåt av rädslan för att ha fel? Av rädslan för att alla väljargrupper inte ska känna sig attraherade av den politik som förs?
Marknadsekonomin utan framtid
En nations regering ska vara djärv, ansvarstagande och full av visioner. Regeringen ska ha en samlad, och klar bild av vart samhället är idag, vad man vill att samhället ska bli och hur sjutton vi ska ta oss dit. Jag tycker inte att vår regering gör det idag. Man vill inte vara visionär, man vill vara ansvarstagande förvaltare.
Högerkantens visionslöshet bottnar, enligt mig, i att den konservativa marknadsekonomin inte har någon framtid. Den oreglerade marknaden, som ska styra över människan (inte tvärtom) har sprungit rakt in i verkligheten - och kraschat. Det är därför Moderaterna inte vill prata om ideologi. Det är därför de inte vill bekänna en ideologisk kompass. Se på hela högerkanten.
Man rapar samma förslag som man pratade om i mitten av 1900-talet. Ja, man återberättar till och med den amerikanska tokhögerns förslag om abortmotstånd, HBTQ-fientlighet och närmanden till främlingsfientligheten.
Visionslöshet som förlamar
Högerns visionslöshet och ideologiska trötthet har spridit sig som ett gift in i regeringskansliet och riksdagen. Den förlamar och förtär den politiska debatten. När majoriteten i Sveriges riksdag inte längre har en ideologisk hemvist - hur lång tid tar det då innan politiken som förs rasar ihop helt?