Det är enkel matematik. Logik, rent av. En minoritet blir inte en majoritet bara för att man råkar vara den största minoriteten. Trots det verkar den borgerliga alliansen tro att man fortfarande kan navigera efter 2006 års politiska landskap.
Alliansen har inte längre egen majoritet i riksdagen och den främlingsfientliga hoppjerkan Sverigedemokraterna är oberäknelig inför varje riksdagsbeslut, även om de röstar med Alliansen nio gånger av tio.
Måste sy ihop en majoritet
Då är det förödande, inte minst för dem själva, att regeringen fortfarande sitter fast i 2006. Sverige har flera förordningar som underlättat för minoritetsregeringar.
Vi har ett finanspolitiskt ramverk för att en majoritet av riksdagen måste enas kring en hel budget, ända in på öret, innan man kan fälla regeringens förslag. Det är bra. Det skapar stabilitet. Men då är det helt klart regeringens uppgift att sy ihop en majoritet kring sina förslag.
Hittills har regeringen åkt på pisk i ett flertal frågor som handlat om Fas 3, statsrådsberedningens budget och sjukförsäkringen. I dessa frågor har det inte skett något som helst organiserat samarbete mellan SD och de rödgröna partierna.
Regeringen har bara misslyckats med att förhandla och ro hem en majoritet för sina förslag. Se på Libyenöverenskommelsen. Där flyttade Socialdemokraterna fram sina positioner i riksdagen och vann mer inflytande för att regeringen hamnade i en desperat situation.
Det var ett bra exempel på hur samarbeten bör gå till över blockgränserna. Likaså den migrationspolitiska överenskommelsen mellan Alliansen och MP. Det är mycket märkliga saker som händer med de borgerliga partierna just nu, förutom maktarrogansen. Centerpartiet byter ledare och kastar sig in i samma politiska centrifug som Socialdemokraterna befann sig i vid ledarbytet. Spekulationer, personpolitik och rykten.
Kristdemokraterna verkar klappa ihop som en sufflé med en ifrågasatt ledare, hårt kritiserad politik (av ledaren själv!) och opinionssiffror som skulle få den mest inbitna optimist att falla i tårar.
Det är dessa felande länkar i regeringen och Alliansen som ger dess ledare, Fredrik Reinfeldt, svår politisk huvudvärk. Det måste vara svårt för landsfader Reinfeldt att finna stöd för sin politik när den kritiseras av allianskollegorna, regeringen åker på stryk i riksdagen och opinionssiffrorna sviker.
Utlösa en svår regeringskris
Med dessa problem som finns idag i riksdagen och regeringens arbete verkar inte ett nyval helt osannolikt, om inte regeringen hittar ett femte alliansparti.
Skulle regeringen åka på brakförlust i frågan om ett femte jobbskatteavdrag, så skulle det kunna utlösa en riktig svår regeringskris. Om man inte lyckas genomföra grundbulten, själva hjärtat i Alliansens politik, så förlamar det arbetet.
För stabilitetens skull måste regeringen släppa skygglapparna och bli mer öppna för samarbeten i riksdagen. Annars kommer det bli svårt för regeringen att sitta kvar mandatperioden ut.