Den 4 juni skrev Lennart Lindgren en mycket bra betraktelse över miljösituationen både här i Sverige och globalt.
Beskrivningen över problemen och generellt vad vi behöver göra för att inte situationen skall bli än värre delar jag med Lennart Lindgren.
Eftersom jag själv i hela mitt professionella liv arbetat med lantbruksproduktion här hemma, men framförallt utomlands i länder i Afrika, Centralasien, Centralamerika och på Balkan har jag läst Lennart Lindgrens betraktelse med lantbrukarblick, men även som konsument.
Jag kommer väl ihåg när min far fick mig att läsa Rachel Carson. Tyst Vår har sen den tiden varit en påminnelse om hur fel vi människor kan göra utan ond avsikt. Jag kom väl ihåg när en hög tjänsteman drack hormoslyr i TV-utsändning för att på detta sett försöka bevisa att produkten var harmlös.
Det har hänt mycket på miljöområdet inom lant- och skogsbruk sen 50- och 60-talen. Tyvärr har det inte hänt lika mycket hos en del enskilda miljöorganisationer som till exempel Naturskyddsföreningen och Greenpeace.
Människan har under de senaste 20 åren med hjälp av seriös forskning och beprövad erfarenhet kommit långt inom området lantbruk och skog.
Den moderna växtförädlingen
Vi har i dagsläget många fler kemikalier som vi inte vet så mycket om. Detta är en stor utmaning för oss alla. I veckan som gick blev vi informerade om att man på Livsmedelsverket sökt efter 400 olika kemikalier i vår mat. Man hittade tio, men alla var under den nivå som kan tolereras av hälsovårdsmyndigheterna.
Vi kan göra ännu mer på detta område. Till exempel på växtförädlingsområdet. Idag har vi teknik som gör att vi inte behöver ösa kemikalier över våra grödor.
Den moderna växtförädlingen har kommit långt. Vi har tagit fram grödor som behöver mindre vatten, mindre näringsämnen, står emot sjukdomar och skadedjur och som samtidigt avkastar mer och dessutom i flera fall är nyttigare. Allt detta kunde vi göra i Sverige och Europa om inte de mest radikala miljöorganisationerna hade övertygat politiker, tyckare, oseriösa affärsmän och tyvärr också en alltför stor skara okunniga journalister om att modern växtförädling driver oss till avgrunden.
I världen i stort, i Asien, Nord- och Sydamerika och i Afrika pågår avancerad växtförädling för att nå dit som jag nämner ovan.
Inte utan modern vetenskap
Deras egna odlingslandskap och deras konsumenter behöver bra livsmedel med en minimal negativ påverkan på miljön. En stor majoritet av dessa producenter är småjordbrukare. Till sist vi behöver producera 70 till 100 procent mer från våra marker fram till 2050 enligt FAO. (Det gäller även Sverige och Gotland).
Detta kan vi inte göra utan hjälp av modern vetenskap. Vi kan naturligtvis välja att hugga ner resten av skogen eller plöja upp de kvarvarande savannerna.
Vad säger miljömedvetna människor om detta? Läs gärna Debatt på DN från lördagen den 2 juni.