I dagarna skickar vi ett antal Jas-plan till Medelhavsområdet för att ingå i det paraply som ska vidmakthålla flygförbudet över Libyen. Vilket knappast kan stöta på några större problem. Nu när Gaddafis eget flygvapen tycks vara utslaget. För att nå en bred samförståndslösning i riksdagen beslutades att man inte ska bekämpa mål på marken. Oavsett om civila mål är under beskjutning. Man kan likna insatsen från de svenska Jas-planen sida med en morrande bulldog som är bunden med en för kort kedja till sin hundkoja. Och bara kan titta på när katten pinar livet ur husets möss.
Saab Avionics som redan har nästa generation E/F-modellen av Jas i prototyp, hade nog säkert hellre sett att det svenska flygplanet äntligen fått sin certifiering Combat Approved status. Det vill säga ett bevis på att vad man vill sälja till Norge och Indien verkligen fungerar i ett skarpt läge. För Indien är det kanske av största intresse eftersom det flygplan som Jas ska ersätta har beteckningen MIG-21 och är en gammal ärrad veteran i sådana sammanhang.
Vad är då super-Jas som försvarsminister Tolgfors nyligen stiftade bekantskap med? Det har en ny och starkare motor med 40 procent högre dragkraft som medger större räckvidd och uthållighet. Bränsletankarna är större. Och man har redan kontakter med Volvo i Trollhättan som kan producera motorn till ett betydligt lägre pris än en importerad motsvarighet från USA. En ny radar som i förening med modern avionik ger piloten större möjlighet att ge understöd till markförband.
Men är super-Jas en intressant uppgradering av Flygvapnets 145 flygplan av idag? De faller för åldersstrecket år 2018, men ÖB väljer att vänta med ett beslut i två år till. Folkpartiets försvarspolitiske talesman Allan Widman påpekade nyligen i en intervju i tidningen Ny Teknik att dagens behov inom Flygvapnet i första hand är en bättre stridsledning, spaningsförmåga och beväpning. Och att utveckling och anskaffning av en helt ny plattform kan innebära monumentala förändringar av övriga delar av försvaret. Och då talar vi i ekonomiska termer. Sverige är inte ensam om att uppskjuta sådana investeringar.
Super-Jas kan vänta tills att man lyckats banta ner vikt och utrymme för den moderna AESA-radarn, som trots sina avsevärt bättre prestanda, fortfarande kräver en komponentminiatyrisering som stormakterna inte vill vänta på. Samma sak med den ökade operativa räckvidden.
Prioriteringen bör som Allan Widman (FP) framhåller främst läggas på ökad flygtid för piloterna, modern och tillräcklig beväpning, baseringsmöjligheter och givetvis ett effektivt luftvärn. Gotland har en central placering med ett perfekt läge för ett försvar av den östra och sydöstra flanken av vårt intresseområde. När det blir dags att förnya flygplansbeståndet kan vi gå ner till samma nivå som grannlandet Norge som nöjer sig med - 48 flygplan. Blir det super-Jas så okej - men fram till dess är det bara att heja på Saab i deras ambitioner att kränga de första exemplaren. Under tiden placerar vi luftvärnsrobotar på Gotland.