Möjligen en möjlighet

Bild från filmen Flugornas Herre. Filmen (och boken) försöker illustrera vad som händer när de negativa mänskliga rättigheterna inte upprätthålls. En återgång till ett barbariskt naturtillstånd.

Bild från filmen Flugornas Herre. Filmen (och boken) försöker illustrera vad som händer när de negativa mänskliga rättigheterna inte upprätthålls. En återgång till ett barbariskt naturtillstånd.

Foto:

Politik2015-12-05 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Gymnasie- och kunskapsminister Aida Hadzialic (S) presenterade på DN Debatt (4/12) förlaget om att införa en "livslång rätt för alla till kommunal vuxenutbildning". Det är inte förslaget, i sig, den här texten ska handla om utan begreppet "rätt". Rätt som i rättighet.

Det är inget fel i att ha ambitioner om att kunna erbjuda människor möjlighet till utbildning i vuxen ålder. Men att säga att det ska vara en rättighet är att ta det begreppet för lättvindigt.

I princip kan rättigheter delas upp i två typer. Negativa rättigheter - rätten att slippa bli utsatt för vissa saker, och positiva rättigheter - rätten att få vissa saker. De negativa rättigheterna är till exempel rätten till liv och egendom samt religions- och yttrandefrihet. De positiva rättigheterna kan vara rätten till jobb, tandvård och utbildning.

De negativa rättigheterna är sådana som funnits i människors rättsmedvetande i tusentals år. Rätten till liv och egendom stadgas ju redan i de tio budorden. De negativa rättigheterna är inte beroende av att andra människor ska göra saker. De bygger istället på att andra människor ska tvingas avstå från vissa handlingar - som stöld och mord. De positiva rättigheterna kräver däremot andra människors handling. Rätten till jobb implicerar någons skyldighet att erbjuda jobb.

Negativa rättigheter är gratis, positiva rättigheter kostar pengar.

Det är förmågan att upprätthålla de negativa rättigheterna som skiljer en civilisation från motsatsen - ett djuriskt naturtillstånd där vi alla lever som vildar. Staten kan ses som den institution som vi har skapat för att upprätthålla och värna de negativa rättigheterna och på så sätt skydda oss från en återgång till det tänkta naturtillståndet. Det kan till synes vara en enkel och självklart uppgift - och det är det i normala fall. Det är när frågorna ställs på sin spets det blir svårt och det är också då det är som viktigast att vi lyckas.

Det är när vi verkligen tycker att någon har gjort något så hemskt att denna förtjänar att dö, som det är viktigt att värna rätten till liv. Det är när vi tycker att någon har sagt något så klandervärt och förkastligt att denne bör tystas, som det är viktigt att värna yttrandefriheten. Det är när vi tycker att det finns välgrundad anledning att konfiskera någons egendom, som det är viktigt att värna äganderätten.

Per Gudmundsson på SvD myntade det briljanta uttrycket "nattvandrarstaten". Ordet parafraserar på ordet nattväktarstaten som används för att beskriva den stat som värnar och garanterar våra negativa rättigheter. Nattvandrarstaten klarar inte sina mest grundläggande uppgifter, men den kan erbjuda illusionen om att alla kan få allt. Vuxenutbildning till alla kan aldrig vara en rättighet, snarare ska det ses som en möjlighet.