Möjligheternas land är visionen
Mona Sahlin (s) talar om Möjligheternas land.
Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Å andra sidan förstår jag att ord som rättvisa och solidaritet kan vara svåra för en borgerlig politiker att förstå innebörden av.
Alla bidrar efter bärkraft
Det är dock värden som rättvisa och solidaritet som är och förblir bärande för en socialdemokratisk politik. Sverige har långt kvar att gå innan vi uppnått rättvisa och solidaritet. Det innebär dock inte att vi socialdemokrater slutar att kämpa för att uppnå just det. Det är vår övergripande vision, och den blir aldrig vare sig omodern eller urvattnad. Att sedan borgerligheten har svårigheter att lyssna, det får räknas som deras helt eget problem.
Jag är övertygad om att ett välmående samhälle byggs genom att vi gör saker tillsammans. Istället för var och en för sig. Jag tycker att det är en alldeles lysande idé att var och en bidrar efter bärkraft till vårt gemensamma, till exempel vård, skola och omsorg. Genom ett rättvist skattesystem kan vi också försäkra oss om att även den med mindre resurser får den hjälp och det stöd han eller hon behöver, att alla bereds en chans till ett värdigt liv. Sverige har råd med det, om alla bidrar efter förmåga.
Det håller dock på att ske en kraftig förskjutning i Sverige, där färre och färre nyttigheter ska ägas gemensamt. Borgerligheten säljer ut dem med rasande fart och där principen om skatt efter bärkraft helt håller på att gå förlorad.
Drömmen om välfärdssamhället
Men som Mona Sahlin så tydligt uttryckte det till Fredrik Reinfeldt i senaste partiledardebatten (i torsdags) "Du och jag, som har fått enorma skattesänkningar, vi ska betala mer i skatt. Punkt. Det måste finnas till välfärden." Så enkelt, så tydligt. Först klarar vi välfärden, allas vår gemensamma välfärd. Sedan kan vi börja tala om skattesänkningar.
Anledningarna till att vi socialdemokrater så ivrigt försvarar välfärdssamhället är många. För mig beskriver författaren Garrison Keillor drömmen om välfärdssamhället och ansvaret om och för varandra väldigt väl: "Livets framsteg kommer stegvis och förlusterna kommer plötsligt. Du arbetar år efter år för att ordna livet som du vill ha det och för att köpa den stora villan. Men en dag blir du överkörd av en sopbil och blir liggande i korsningen, förvirrad, blodig och med benet i en konstig vinkel och så blir livet väldigt kämpigt.
Rädslan för katastrofen skrämmer, men den sociala överenskommelsen försäkrar dig att om du blir jagad av getingar, om en förfärlig sjukdom drabbar ditt barn, om du plötsligt blir oförmögen att ta hand om dig själv, om du håller på att gå under i förtvivlan. Då kommer vi andra att rädda dig och ta hand om dig och inte bara vi som är dina vänner, utan också folket som helhet representerat av anställda inom den offentliga sektorn.
Utan denna överenskommelse kan vi lika gärna dra till skogs och klara oss bäst vi gitter".
Tillsammans gör vi det möjligt!
Vi socialdemokrater är allt annat än visionslösa. Vi när en evig vision om rättvisa och solidaritet, ett välfärdssamhälle som omfattar alla. Det är en vision som är värd sin vikt i guld, men vi vet att det är möjligt, genom rättvis beskattning och solidariska lösningar. När alla omfattas av välfärden, blir Sverige det möjligheternas land som så många av oss drömmer om. Tillsammans gör vi det möjligt!