Jag förstår inte riktigt hur Eva Bofride tänker i sin lördagsledare, trots hennes strävan att vara övertydlig.
Moms är väl också skatt? Och då måste det gå lika bra att omfördela momsen till olika reformer, som det går att omfördela inkomstskatten. Bara genom att sänka restaurangmomsen har regeringen redan genomfört en omfördelning av de pengarna.
Samma skattenivå
Det enda argumentet för en sänkt restaurangmoms är att det borde vara samma nivå på all moms som rör mat. Men det kan man också säga om inkomstskatten.
Det borde vara samma nivå på en löntagarskatt som för en pensionär eller arbetslös. Det är till och med angelägnare och rör så många fler människor än i restaurangbranschen.
Om vi nu bortser från Eva Bofrides resonemang att restaurangmomsen endast kan användas till sänkning av densamma så kan man få ut detta.
Reformen i sig skulle kosta någonstans runt 5,4 miljarder kronor. En höjning av pensionen skulle kosta 2,4 miljarder och de pengar till de vanvårdade barnen på barnhem och fosterhem, som regeringen drog in i sista minuten, 1,25 miljarder kronor. De mer behövda och tidigare lovade reformerna skulle båda tillsammans kosta mindre än regeringens förslag.
Vanvårdade och pensionärer
Regeringen tror inte på lika skattesatser för arbetande och arbetssökande. De tycker heller inte att pensionärerna är värda så mycket mer pengar än de i nåder delar ut.
Och de tycker inte att vanvårdade fosterbarn ska få mer än en ursäkt för att myndigheterna inte skötte sitt jobb och upptäckte oegentligheterna som fanns på många ställen.
Men sänkt restaurangmoms det vill man gärna ha, och det i ett läge där regeringen har dragit åt handbromsen. Borde inte den reformen ha fått vänta också då? Eller börjar finansminister Borgs bromsband att ta slut?