Almedalsveckan avslutades för min del på den natursköna Olof Palmes minnesplats på Fårö. Fårö Socialdemokratiska förening hade för sjätte året i rad lyckats få ett toppnamn till sitt sommarmöte.
Lugn oas
Den förra socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlin kom till ett sommarvarmt Fårö, till den lugna oas som uppstår mitt emellan semestrande människor och sommarboende. Sahlin stod, lugn och avspänd, mitt bland de cirka 200 åhörarna innan hon äntrade den tillfälliga scenen, nytt publikrekord enligt arrangörerna.
Humor och allvar
Med humor och lite allvar berättade hon om sin Almedalsvecka när hon inte riktigt hittade till den lägenhet på Gråbo där hon skulle övernatta, och fick lift med en bilist som förundrat frågade om hon hade flyttat till Gråbo i Visbys utkant. Sådant kan nog bara ske i Sverige under Almedalsveckan.
Lite mera allvarligt talade hon om när hon "gick med i Olof Palme", som hon beundrade mycket, innan hon så småningom blev medlem i partiet.
Palmes retorik imponerade stort på den tonåriga flickan och var den direkta orsaken till hennes engagemang. Motståndet mot de dåvarande diktaturerna i Sydeuropa, apartheid i Sydafrika och hoppet när vänsterkandidaten Salvador Allende vann valet i Chile var också orsaker till att Sahlin engagerade sig partipolitiskt.
Politik är att drömma och påverka, var hennes budskap. Vart tar politiken vägen när drömmarna och viljan att påverka försvinner? Man kan undra när det tog slut? Jag som är jämngammal med Sahlin har undrat samma sak. Idag tar vi allt för givet och förväntar oss att andra ska göra något för oss. Vi själva väntar bara på resultatet. Naturligtvis gäller det inte alla, men det verkar som om många tänker i de banorna, även om regeringens misshandel av de mest utsatta har fått allt fler att reagera.
Ingen, det är jag
Sahlin var också inne på rasismen och dess verkningar. När en främlingsfientlig uttalar sig generellt negativt om en person dömer han samtidigt alla som är likadana. Det tål att tänka på när det kommer påståenden vid fikabordet.
Det framkallade en del skratt när hon berättade om Sverigedemokraten som inte gillade invandrare och tänkte flytta till ett land som inte tog emot invandrare. Då har man kanske inte tänkt igenom det hela. Tänkt till hade däremot komikern Jonas Gardell som reagerade på Sverigedemokraternas budskap under Almedalens första dag, "Ingen ska lämnas utanför". Gardell menade då att "Ingen, det är jag".
Slut på karismatisk politik?
Sahlins lite nostalgiska tillbakablickar fick mig att undra. Kommer det någon gång mer att finnas någon som går med i ett parti för en viss partiledares skull? Eller är den tidens karismatiska politiker borta för evigt? I vilket fall var Sahlins tal på Fårö en fin och värdig avslutning på Almedalsveckan.