Mona Sahlin har kunskap, vanligt språk och utstrålning
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag kan förstå att så många tackar nej. Vem vill ha ett av Sveriges mest utsatta jobb, där varje handling, varje ord vägs på guldvåg och nagelfars i varenda dagstidning, där varje misstag, stort som smått leder till kritik och krav på avgång. Jag förstår det.
Jantelagen råder
Vad jag inte förstår är den Jantelag som råder. "Du är inte mer än någon annan" tycks vara ledordet framför andra liksom "du ska inte tro du är något".
Den som visar det minsta att han/hon är beredd att ta över som partiledare har gjort bort sig för lång tid framöver. En sådan person anses lida av maktbegär och måste till varje pris stoppas.
Den snart enda kvarvarande av de kvinnliga kandidaterna, Mona Sahlin, drabbades av detta vid förra partiledarbytet.
Febrilt letades fel på henne och snart kom den berömda "Tobleroneaffären" upp till ytan och Mona Sahlin tvingades ta timeout istället för att bli partiledare och statsminister.
Visst gjorde hon fel och visst var det rätt då att hon fick träda tillbaka, men anledningen var till stor del att hon var för framträdande och sa att hon ville kandidera.
Men varför ska man inte få säga att man vill bli ny partiledare då? Jo, några experter menar att de som strävar efter det kan misstänkas bli dåliga medarbetare till den nye partiledaren. Jag undrar varför?
Sabotera för nye chefen?
Om jag vill ha en arbetsuppgift eller chefstjänst på mitt arbete, men någon annan får det, blir jag en dålig medarbetare då?
Kommer jag att försöka sabotera den nye chefens arbete för att han och inte jag fick den tjänsten?
Nej, svarar nog de flesta av oss, självklart inte, och så tror jag nog att det är också.
De flesta kan skilja på sak och person och det kan säkert de möjliga nya partiledarna också. Därför är den här synen på partiledarskifte i socialdemokraterna både omodernt och främmande för vanligt folk.
"Voffo gör di på detta viset?" som rumpnissarna i Ronja Rövardotter skulle ha sagt. Låt dem som vill, träda fram och säga att de är intresserade.
Mona kan matcha borgarna
Då får vi säkert fram en person som skulle ha både viljan och förmågan att leda partiet till en valseger i nästa val, i stället för att jaga fram någon som man inte säkert kan veta om han/hon verkligen vill och orkar.
Det är ingen gammal bondebjudning från 1800-talet, där det ansågs ofint att kliva fram först till bordet som gäller, utan ett val av ny partiledare 2007.
Mona Sahlin har tidigare visat att hon vill leda partiet. Hon har den kunskap, vanligt språk och utstrålning som kan matcha Reinfeldt.
Hennes gamla affärer kan nog anses vara glömda och begravda nu i skenet av den borgerliga regeringens ministrars och före detta ministrars trixande med TV-licenser och ryska aktier.