Mona Sahlin i hängmattan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Inte heller kunde hon tala om hur hon skulle ha det med sitt kommande regeringsalternativ; om hon skulle komma att söka mandat för en koalitionsregering med vänsterpartiet och miljöpartiet. Hon fick lov att vara tråkig och hänvisa till en svävande framtid.
Hennes ständiga perspektiv var att det ju kunde komma att hända så mycket annat under mandatperioden att det inte gick att lova vare sig det ena eller det andra från ett parti i opposition. Och i viss mån har hon rätt, det skall sägas. Det är tre år till valet och en valplattform måste förhålla sig till en sammansatt verklighet, som inte behöver vara densamma 2010 som i dag.
Men samtidigt drar Sahlin växlar på detta som inte är rimliga. Hon har till exempel inga problem att lova att vårdnadsbidraget skall rivas upp så fort socialdemokraterna får makten. I det fallet gäller av någon anledning en annan politisk logik. Och rimligtvis måste hon kunna stå ut med att framträda gemensamt med partiledarkollegorna Lars Ohly och Peter Eriksson om hon nu tänker sig att samarbeta med dem på ett tätare sätt än hittills.
Moderaterna har formulerat sitt politiska angrepp på Mona Sahlin såsom att hon måste tala om vad hon skall göra, hur hon skall göra och med vem hon skall göra det. Det är faktiskt ganska träffande för hennes predikament.
Hittills har hon inte sagt någonting. Hon nöjer sig med att klaga på enstaka delar av regeringens politik.
Det är en bekväm position och hon vet att hon har råd med den. Opinionssiffrorna för socialdemokraterna är strålande. Varför skulle hon då riskera något genom att faktiskt företa sig något på allvar?
Bara för Sahlin att ligga i den politiska hängmattan och njuta, kan tyckas. Men det är samtidigt en livsfarlig position. För socialdemokraterna gjorde trots allt ett katastrofval. Och skall nästa val vinnas måste man ta uti med sina svagheter. Mycket händer som sagt på tre år, till exempel att opinionsvindarna svänger till förmån för den borgerliga regeringen.
I en sådan situation, och den kommer, måste Mona Sahlin ha något att komma med. Hon måste faktiskt visa vad det är för ett Sverige hon ser framför sig och vad det är för praktisk politik som leder dit. Och då i betydligt mer konkreta termer än hennes vanliga svada. Och hon måste visa att hon har ett parlamentariskt underlag som är minst lika trovärdigt som de borgerligas.
Det är problem hon har att ta tag i så fort som möjligt. Det är bara att lämna hängmattan. Synd om det låter tråkigt.