Mona Sahlin utmanar normen

Foto:

Politik2010-07-03 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Liza Marklund sätter i Expressen den 20 juni 2010 på ett mycket elegant sätt fingret på varför Mona Sahlin är en högst lämplig nästa statsminister. Hon identifierar också anledningen till varför så många i Sverige, också i de socialdemokratiska leden, har svårt att förlika sig med tanken på Mona Sahlin som statsminister.
Det har föga eller inget med Mona Sahlins kompetens att göra, utan grundar sig i att Mona Sahlin utmanar gemene mans bild av en statsminister.
Mona Sahlin bryter mot normen; skrämmande enligt vissa. Enligt Liza Marklund, undertecknad med flera ytterligare en anledning att välja just Mona Sahlin till Sveriges statsminister i årets val. Mona Sahlin har ett mod som många andra politiker saknar, eller som Marklund uttrycker det: "Hon kommer att förankra och förhandla och lyssna på alla, men när besluten väl ska tas så kommer hon att stå stadig och fast".

Vågar lyssna
Det har varit en återkommande kritik mot Mona Sahlin, att hon tar det för varligt, inte sätter ner foten tillräckligt fort. Till skillnad från mången annan i hennes position, vågar hon lyssna för att sedan fatta beslut. Det tar tid, men gynnar den demokratiska processen. Modernt och modigt.
Ändå kommer det ständigt nya rapporter som redovisar att Mona Sahlin ännu inte innehar varken svenska folkets eller ens den egna medlemskårens fulla förtroende.
Marklund förklarar varför; det beror på att Mona Sahlin har "fel kön, fel klass, fel attityd" eftersom majoriteten av väljarna fortfarande identifierar en politiker som "vit, medelålders, kostymklädd herre".
Visst vore det fantastiskt att år 2010 äntligen få en socialdemokratisk kvinna som statsminister? Det är väl ändå på tiden?

Passar inte in i mallen
Dock skyr ju vi människor av naturen det ovana och Mona Sahlin har, trots att hon är en Sveriges mest rutinerade politiker, svårt att bli accepterad för den hon är. Hon passar inte in i mallen eftersom hon står för något nytt, hand i hand med en stolt socialdemokratisk vision om ett rättvist samhälle.
Och det är just det sistnämnda som Marklund tar fasta på, och som vi alla bör ta fasta på när vi gör vårt val i september. Att det i grund och botten inte främst handlar om Reinfeldt eller Sahlin, man eller kvinna, utan om vilket samhälle vi vill ha. Mona Sahlin är inte bara en modig kvinna av arbetarklass, hon är ledare för socialdemokraterna, en frihets- och rättviserörelse.
Det går inte att bortse ifrån det som Liza Marklund avslutar sin krönika med: "Jag hoppas, som sagt, vid Gud att Mona vinner. Inte bara för att hon är så bra, utan för att jag och alla andra kommer att få det bättre med henne som statsminister".
Ett rättvist samhälle är bättre och tryggare för alla; med Mona Sahlin som statsminister kan det bli verklighet. Om vi alla vågar utmana vår bild av den traditionella politikern.